Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: trygghet

Lyckligt sex?

Är lyckligt sex detsamma som att få orgasm? Är det vad vi vill uppnå, eller finns det andra aspekter av lycka i mötet mellan två kroppar (eller fler om man…

Stunder av lycka

Är lyckligt sex detsamma som att få orgasm? Är det vad vi vill uppnå, eller finns det andra aspekter av lycka i mötet mellan två kroppar (eller fler om man nu gillar sånt… 🙂 )?

Orgasmen, åtminstone den manliga, är rockstjärnelycka. Kanske en av de skönaste formerna av den, men den är över på några sekunder för de allra flesta. Vilket gör att mannen (efter lite omladdning) vill uppleva det igen.

Den kvinnliga är lite mer kryptisk… 🙂 Dels behöver den inte vara över på några sekunder, dels finns det studier som visar att den också är kopplad till kärlek. Man har sett att orgasmen frigör oxytocin som också är känt som ”kärlekshormonet”. Kvinnans känslor stärks alltså av orgasmen.

Så redan där kan vi se att orgasmen är en större del av lycka än bara rockstjärnelycka. Åtminstone för kvinnor. Den ökar känslan av samhörighet, samtidigt som den ger lite rockstjärnekänsla.

Min egen upplevelse är också att det här går vidare till en annan nivå. Den kvinnliga orgasmen känns i större utsträckning kopplad till känslor. Om man har sex med någon man älskar och är trygg i det, då ökar också sannolikheten för orgasm. De flesta män tycks inte behöva den kopplingen för att nå klimax. Det här är kraftigt generaliserat, men jag tror att det finns en viss grad av sanning i det.

Det här leder oss in på en högre form av lycka, båda kopplade till flow och meningsfullhet. Om vi har sex med någon som vi älskar och är trygga med, då är det något annat. Det handlar inte längre om rockstjärnelycka. Det går knappt ens att definiera det som sex, även om det på ytan kan se likadant ut. Nej, det handlar om att älska och att visa kärlek på ett fysiskt sätt. Där meningsfullheten ligger i att ge och få kärlek. Att få bekräfta en annan människa i sin fulla naturlighet. Där vi gemensamt hamnar i flow. Där tid och rum försvinner.

Det avslutas förhoppningsvis i ett klimax, men det är bara grädden på moset. Det var stunden av total samhörighet, utan något tid och rum omkring som var behållningen. Känslan av att få ge kärlek och bidra till lycka för någon vi älskar. Det är något helt annat än sex. Och det går bara att uppleva för att förstå.

Jag hoppas att ni alla fått och får uppleva det. Att ni alla har fått känna skillnaden. Att ni försvunnit in i en annan dimension där tid och rum försvann för ett tag. Det är inget fel på ”bara” sex. I vissa stunder är det allt vi behöver, en skön kick. Ungefär som vi ibland behöver unna oss en bit choklad, bara för att det är gott. Så länge alla parter är med på att det är det vi söker. Fast vill vi verkligen uppnå en högre form av lycka, behöver vi ha tillit, ömsesidig kärlek och mod att vara i stunden med vår partner.

Det finns massor av mer saker att diskutera kring sex och lycka, men för idag får det vara nog. 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Lyckligt sex?

Framtidens ledarskap

Hur ser egentligen framtidens ledarskap ut? Vad krävs för att vi ska nå framgång och välmående i den moderna organisationen? Den frågan har jag funderat mycket över den senaste tiden….

Framtidens ledarskap

Hur ser egentligen framtidens ledarskap ut? Vad krävs för att vi ska nå framgång och välmående i den moderna organisationen? Den frågan har jag funderat mycket över den senaste tiden. Tidigare var kunskap makt, var du kunnig på ditt område kunde du bli chef. Vilket ofta inte blir bra alls, för det du var kunnig på var inte ledarskap. Vi ser fortfarande den här typ av rekryteringar till chefsposter, men förhoppningsvis är en förändring på väg. Där det inte längre är kunskap som efterfrågas, utan tre andra egenskaper.

När jag tänker på en modern organisation tänker jag mindre upplevelse av hierarkiska strukturer, större inslag av självorganisering och ett större medskapande med kunder/personal. Där de vi finns till för, kunderna, är så djupt involverade i vår affärsutveckling att de nästan kan känna doften av Berits morgonbesök på den tredje personaltoaletten på fjärde våningen.  I den typen av organisation står våra användare för den stora kunskapen. De vet bäst vad de vill ha i en produkt, tjänst eller samhällsservice. Personalen bidrar sedan mer med utformningen av det. Det här ställer helt andra krav på ledarskap än vad det tidigare gjort. Och tre ledaregenskaper sticker ut;

Mod, tillit och trygghet

Mod är en bristvara idag. Vårt samhälle är idag mer transparent, men också mer dömande. En person i ledande position riskerar få mycket mer skit via media och sociala medier. De ställs inför högre krav från både anställda, kunder och högre chefer. Vilket gör att det enklaste sättet att undvika att få skit är att bli en icke-beslutare. Om jag minimerar mina beslut, då kan ingen bli arg. Det leder till ren katastrof, men är i för många fall rådande chefsstil. Dessa personer vill uppleva kontroll, de vill ha trygghet och genom att inte agera försöker de uppnå det. Det kräver ordentligt med mod för att våga stå upp för det vi tror på idag, när de som inte håller med kan piska upp en lynchstämning. För att lyckas som ledare i en modern organisation är dock mod en av de viktigaste egenskaperna. För en modig ledare kan ingjuta trygghet i personalen. Låt mig ta ett exempel från skolvärlden. I skolan skall elever ägna sig åt entreprenöriellt lärande enligt läroplanen. En lärare får ingen utbildning i detta under sin lärarutbildning, vilket gör att de riskerar att känna sig osäkra på vad det innebär. För att få eleverna att börja tänka entreprenöriellt behöver de känna trygghet i att det är okej att göra misstag och dra lärdomar av det. Den tryggheten kan läraren ge, men bara om den är modig nog att gå utanför den bekväma ramen. För att läraren skall känna sig trygg i att gå utanför den bekväma ramen, krävs det en rektor som är modig nog att lita på sina lärare och skapa den tryggheten.

Det här är samma sak som i ett företag. I en modern organisation med platt struktur kommer personal till stor del behöva vara sina egna ledare. Det kräver mod från de som trots allt är satta som formella ledare. För vi har inbyggt i oss att vi vill ha kontroll. Den ger vi bort genom att ge tillit till vår personal. Att ge tillit är alltså ett sätt att vara modig, för vi kan inte med säkerhet veta att det blir bra. Vi måste också ha tillit till processerna och mod att bjuda in till dem. Det moderna ledarskapet kommer vila i en inre trygghet, på att processerna tar rätt väg, även utan att du kontrollerar dem. Det här kräver enormt mycket av oss som ledare. Du måste arbetat med dig själv och dina inre processer för att kunna hantera det. Det är läskigt att släppa ifrån sig kontrollen för något som är ditt fel om det går snett. Fast det är det enda sättet för framgång i en modern organisation.

Som ledare är det alltså ditt mod och din tillit som skapar trygghet hos din personal att våga vara modiga. Det är din trygghet som gör att du klarar av att vara modig. Det är det modet som kan skapa lojalitet hos både era kunder och er personal. Det handlar om din inre upplevda kontroll, att kunna navigera utan karta och kompass.

Hade vi jobbat mer med självkännedom, entreprenöriellt lärande och mod att släppa yttre kontroll i skolans värld, hade vi haft hundratusentals ledare rustade att möta framtiden. Oavsett om de bara ledde sig själva eller andra. Istället fortsätter vi forma unga efter gårdagens utmaningar. Det här oroar mig mycket. För i framtiden ska jag behöva möta vår sjukvård, äldrevård och löständer. Med krav på att få vara delaktig i min egen utformning av alla de delarna, men utlämnad åt ett förlegat system med ledare formade i gamla modeller.

En annan utmaning är att de som skulle kunna stå för det moderna ledarskapet idag. De som har den inre tryggheten, förstår komplexiteten och skulle kunna driva saker framåt, de undviker formella chefsroller i många organisationer. För organisationen är inte byggd för ett modigt och modernt ledarskap. Hur fasen vi löser det har jag ännu inte hittat någon bra lösning på. 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Framtidens ledarskap

Borta bra, hemma bäst

Jag har under senaste veckan befunnit mig på semester. Tanken var Madeira, men lite oväntat blev det också två dagar på Kanarieöarna. De stängde nämligen flygplatsen på Madeira när vi…

havet lycka

Jag har under senaste veckan befunnit mig på semester. Tanken var Madeira, men lite oväntat blev det också två dagar på Kanarieöarna. De stängde nämligen flygplatsen på Madeira när vi var på väg ner. Klagar inte alltför mycket på det. Fick bo på lyxhotell, all mat betald, hade inspirerande samtal med personer som kört motorcykel genom Afrika och som hade jobbat som sjukgymnast till geparder, fick förälska mig i ön Porto Santo (vi flög dit och sedan färja till Madeira) och del av resan återbetald. Det härliga var att vi var 220 personer som fick uppleva det här, den stora majoriteten var danska pensionärer. En person hörde jag klaga på hela denna strapatsen, en svensk man i övre medelåldern… 🙂 219 förstod att det som kallas God´s business ligger utanför min kontroll, flygbolagens kontroll eller någon annan mänsklig kontroll. Det var bara att gilla läget.

När väl jag anlände till Madeira så har det varit fantastiskt bra. Bodde på ett hotell bland klipporna och vaknade upp varje morgon med en magisk utsikt. Det är precis så jag vill ha det varje dag, det var mycket enklare att komma ur sängen på morgonen med den utsikten. Veckan spenderades med att träna mycket, äta ännu mer, vandra lite, uppleva Funchal (huvudorten), läsa och försöka börja planera för 2018.

Det sista gick sådär. Jag har varit så fokuserad på nuet och den korta framtiden de senaste månaderna, jag har borrat ner huvudet och bara kört. När jag nu väl skulle upp med huvudet var det som att det var blockerat. Jag hade oerhört svårt att blicka framåt. Jag vet inte om ni upplevt samma sak? Själv har det inte varit något större problem för mig, så detta blev lite läskigt. Min framtid är i och för sig relativt ostrukturerad just nu. Min anställning slutar den 31 mars, efter det vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Där finns ett antal bollar uppe i luften och jag får helt enkelt lita på processen att en eller två ramlar ner och visar vägen. Skulle uppdragen komma som under sista kvartalet 2017 har jag möjlighet att göra det här på heltid, men det behövs åtminstone ett kvartal till åt det hållet innan jag vågar tro på den möjligheten.

Det jag har jobbat med under veckan och som jag kommer fortsätta jobba med är utvecklingen av mitt tjänsteutbud. Jag satt och funderade över mina kompetenser och erfarenheter när jag satt på balkongen en eftermiddag. I nästan 20 år (från 1999) har jag studerat eller arbetat med ledarskaps- och organisationsfrågor. Först som student på universitetet med inriktning på strategisk ledning och andra organisationsfrågor. Sedan har jag med två års undantag arbetat i en ledarskapsbefattning. Antingen som chef, projektledare eller en kombination av de båda. Här har jag massor av kompetens att bidra med i en unik kombination av teoretisk och praktisk bakgrund. Därför kommer jag lägga extra fokus på att få in den typen av uppdrag under 2018. Naturligtvis kommer jag fortsätta föreläsa, men jag vill också verksamhetsutveckla och utbilda.

Det andra som har fått lite mer fokus under veckan är hälso- och träningsdelen. Allting har olika platåer och vi behöver hitta nya. För någon är platån att komma igång med träningen. Hitta och hålla fast den rutinen. Den platån hittade jag för länge sedan och den platån är extremt säker, problemet är att jag inte har kommit så många fler platåer upp. Jag gör hela tiden försök att ta mig till nästa platå, för att sakta men säkert glida tillbaka till den förra. Jag har lagt oerhört mycket tanketid på hur jag ska komma tillrätta med detta. Varför och vad är tydligt, det är hur som saknats. Mitt fokus blir på struktur och triggers. Plus att hitta ett mål som verkligen utmanar mig! Jag ska få äran att vara övningsklient hos en person som utbildar sig till coach, vi har mycket att prata om i mitt liv just nu! 😀

Oavsett hur skönt det är att vara på semester, så är det ännu skönare att komma hem. Mitt hem är inte det jag vill stanna i speciellt länge till, det är dags för något nytt, men igår när jag låste upp dörren kände jag bara kärlek. En trygg plats behöver alla ha. Alla har tyvärr inte det i hemmet, men igår först insåg jag hur viktigt det är. Något som är väldigt familjärt, på samma sätt som vi finner trygghet i våra rutiner. Vi behöver komma ifrån dem ibland för att verkligen uppskatta dem. Samtidigt som jag redan längtar iväg på nästa äventyr! 🙂

Självklart avslutar vi dagens inlägg med lite semesterbilder, det är precis det som ni har suttit och väntat på i en dryg vecka! 😀

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Lycka havetlycka havetlycka havetlycka havetlevada lycka

Levada lyckaLevada lyckahavet lyckaKrabba LyckaLycka Havetlycka frukostLycka havetLycka havet

 

Kommentarer inaktiverade för Borta bra, hemma bäst

Igenkänningsfaktorn

Vi fastnar ibland i vår utveckling, det skrev jag om i söndags (läs här). Idag tittar vi krafterna som gör att vi aldrig kommer loss när vi väl har fastnat….

igenkänningsfaktorn lycka olycka

Vi fastnar ibland i vår utveckling, det skrev jag om i söndags (läs här). Idag tittar vi krafterna som gör att vi aldrig kommer loss när vi väl har fastnat. Jag har haft glädjen att få utbilda mig hos den fantastiske Kjell Enhager. En av de saker han har sagt, och som har satt sig rätt starkt hos mig, är att han tror att vår starkaste drivkraft är igenkänningsfaktorn. Jag är beredd att hålla med.

Vad är det som gör att en person stannar i ett förhållande, fast de kanske både blir psykiskt och fysiskt misshandlade? Vad är det som får människor att stanna i en relation där känslorna sedan länge tagit slut? Vad får oss att stanna på ett jobb där vi inte känner att vi längre trivs eller utvecklas? Igenkänningsfaktorn. Jag ska inte påstå att det är så i alla fall, men det är en faktor som är extremt stark i det hela.

Vi behöver ha trygghet i våra liv. Utan trygghet går vi under och i det vi känner igen känner vi också trygghet. Hur bisarrt det än är så även om vi alltså blir fysiskt misshandlade i en relation, så skapar det en trygghet. Du vet vad du har, men har ingen aning om vad du får om du lämnar.
Igenkänningsfaktorn är inget negativt egentligen. Den skapar den trygghet vi behöver, som gör att vi klarar av att fungera. Hade vi ständigt hamnat i miljöer och situationer där vi inte kände igen oss, då tror jag inte vi hade fixat att överleva. Exempelvis som för min pappa som nu behöver nyorientera sin vardag. Att ha saker som inte förändras trots mammas bortgång är jätteviktigt för att lättare klara av den övergången. Det kan vara att gå tillbaka till jobbet eller att låta mammas kläder hänga kvar i garderoben. Hänger de där om 15 år är det kanske konstigt, men nu är det en trygghet i en ny värld som ändå är densamma.

Däremot så blir igenkänningsfaktorn ett stort problem när den håller våra liv tillbaka. När du stannar i något bara för att du känner igen dig i det och inte vet vad som väntar. När du går i en relation år efter år utan att vara lycklig, där du vill lämna, men inte vågar. Eller att du fastnat på ett jobb som inte leder dig dit du vill. Eller äter rostat bröd med nutella till frukost varje dag, fast du vet att den långsiktigt dränerar dig på energi. Tryggheten tar överhanden och du vågar eller orkar inte byta till ett annat, trots att du innerst inne vet att det hade fått dig att må bättre.

Jag har de sista åren hjälpt ett antal människor med relationsproblem, där de just upplever det jag just skrev. De har fastnat i en relation som de lever i enbart för igenkänningsfaktorn. Det har lett till att både de och deras partner är olyckliga. De har gjort allt de kan för att få det att fungera, men de är helt enkelt på en plats där de inte längre borde vara. En del av dem har valt att lämna sina relationer, andra har valt att stanna. Det jag ser är att de personer som valt att lämna, de mår alla mycket bättre idag. De visste innerst inne att det skulle bli så, men hur lätt är det att våga lita fullt ut på sin inre känsla när du tar ett avgörande beslut?

Jag valde själv att säga upp mig från ett välbetalt jobb som inte ledde mig dit jag ville (läs här). Det är det bästa beslut jag tagit. Jag har två nära vänner som gjort samma sak och som känner precis likadant. De vågade bryta igenom igenkänningsfaktorn, trots att det inte var lätt. Och framtiden visade dem att det valet var rätt.

Det behöver inte vara så dramatiskt, ibland fastnar vi vid igenkänningsfaktorn på helt andra plan. Jag har alltid klagat på att pappa alltid vill åka till Playa de Ingles när han ska på semester. Det är samma fenomen, han vet vad han får. Helst skulle vi äta på samma restaurang varje kväll också. 🙂 Återigen igenkänningsfaktorn. Självklart överdriver jag lite… 🙂 20121202_150954Jag har varit med om en del utsatta situationer på resor, vilket gjorde att jag inte riktigt vågade åka iväg ensam på utlandssemester. Samtidigt vill jag leva mitt liv utan begränsningar. Så för att träna mig själv åkte jag en vecka på charter till Playa de Ingles, för där kände jag igen mig! Det var det tryggaste valet jag kunde göra på något jag kände mig osäker på! 😀 Själv har jag en släng av igenkänningsfaktorn med massor av saker. Mitt gym, frisör, vad jag beställer på pizzerian osv. Vi har alla detta och det viktigaste är nog vetskapen att igenkänningsfaktorn finns. Först då kan du börja leta djupt inom dig själv om det är den som påverkar dina beslut att inte göra de förändringar som du behöver. Det är när du vet om hur mycket den tryggheten spelar roll, som du kan börja arbeta med att skapa det liv som du förtjänar. Med det menar jag inte att du ska lämna din relation eller ditt jobb bara för att du inte är helt nöjd. Däremot, om du verkligen känner att du inte mår bra, men inte gör något åt det, då bör du fundera ett varv till.

Det absolut jobbigaste fall jag stött på vad gäller igenkänningsfaktorn är en kille jag coachade. Han mådde väldigt dåligt psykiskt och hade gjort så under lång tid. Han sa sig vilja förändra sitt liv, men när vi började bryta ner det så kom det fram att han var livrädd för att må bra. När han mådde dåligt visste han vem han var, han var sitt dåliga mående. Mådde han bra behövde han lära känna en helt ny person som han inte visste vem det var. Igenkänningsfaktorn kan alltså totalt förlama oss, tillåt den inte förlama dig!

Vi kommer att återkomma till igenkänningsfaktorn. Den har spelat och spelar ännu mig många spratt. Och den har så många lager som påverkar väldigt många beslut vi tar, allt från din tandkräm till vem du röstar på i valet… Fast det tar vi en annan dag! 🙂 Skulle det vara så att du känner igen dig i dagens inlägg? Då får du gärna dela eller gilla det på Facebook och Instagram! 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Igenkänningsfaktorn

Type on the field below and hit Enter/Return to search