Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: upplevd kontroll

Tro på dig själv istället för att tro på att det blir bättre…

Det finns någon märklig kraft här i världen som finns där, men som ingen riktigt förstår hur den fungerar. Det är att människor med svag självkänsla av någon anledning alltid…

Kontroll

Det finns någon märklig kraft här i världen som finns där, men som ingen riktigt förstår hur den fungerar. Det är att människor med svag självkänsla av någon anledning alltid sugs upp av personer som vill utnyttja det. Det är som att de har en magnet som drar in personer som de kan använda till sina egna egoistiska syften. Jag har tidigare själv varit där, där jag kört över mina värderingar och gjort val för andras skull.

Jag fick en smak av den andra sidan när jag bara under några dagar arbetade som bokförsäljare och knackade dörr. Jag fick följa med försäljningschefen som skulle lära mig hur jag skulle göra. De riktade in sig på unga personer samt barnfamiljer, och de sålde lexikon av olika slag. Det var absolut inget fel på varken chefen eller företaget, det var ett seriöst företag, men det rimmade inte med mina värderingar så jag slutade extremt snabbt. Oavsett, så var vi och knackade dörr hos massa personer dessa dagarna. Många tackade ju nej direkt, men vissa var för snälla och vi fick komma in och visa. Jag minns speciellt en tjej som var sjukskriven och hade väldigt lite pengar, ändå satt vi där och sålde in lexikonen till henne. Hon hade ett djurintresse och vi hade ett djurlexikon, hipp som happ var det klart. Hon hade skrivit på ett kontrakt som gjorde att hon skulle få djurlexikon hem till sig och betala ett visst antal kronor om året. Jag minns inte exakt hur mycket, men för en sjukskriven, ung tjej så var det en ansenlig summa.

Den här tjejen hade inte förmåga att säga nej, säljaren brydde sig inte så mycket om hennes levnadssituation, hans uppgift var att sälja. Och de är dessutom skickliga på det. Som sagt, bokförsäljarföretaget hade inga dåliga motiv, de vill inget illa och ändå så kände jag direkt att den här tjejen blev utnyttjad utan att det var någons egentliga fel. Hon var vuxen och borde kunna säga nej. Tyvärr är ju inte verkligheten sådan.

Jag hjälpte en tjej för några år sedan som var likadan, det hade lett henne till pojkvänner som misshandlade och våldtog henne, personer som tog pengar av henne, hon blev lurad och tvingad att ta sms-lån. Hon var en supergo tjej på många sätt, men självbilden var totalt förstörd. Hon sade själv att hon hade levt nästan isolerat under flera år, ändå så stötte hon på dessa människor. Under vår tid så träffade hon dessutom en kille och även om han inte var fysiskt kränkande så behandlade han henne illa. Vad är det som gör att personer med svag självkänsla och personer med förmågan att dominera dem ständigt möts? Det finns inget riktigt bra svar på den frågan och det är inte det som var poängen med texten. Det jag vill få fram är, att om du är en person som inte sätter dig själv först så kommer du för eller senare stöta på personer som utnyttjar det faktumet. Det leder också till att du antagligen sakta men säkert bryts ned. Så finns det ett råd jag vill ge dig, börja jobba med din självkänsla, den är nyckeln till att nå ett bättre liv. Det finns 150 inlägg här som du kan läsa för att lära dig hur du förbättrar den. Börja med att läsa detta. Och är du en av dem som redan är där, utnyttjad och nedbruten, sök hjälp!! Din enda chans är att komma ur den situation du är i!

För mig var det aldrig så farligt att jag lämnades helt utnyttjad. Men jag körde över mig själv och tillät andra att köra över mig alldeles för många gånger. För mig handlade det om en tanke och ett val, att från och med nu bestämmer jag mig för att jag skall göra det jag mår bra av i livet. Den tanken vände min spiral från negativ till positiv. Från den stunden har jag gjort val som jag mår bra av och hela tiden läst på mer om alla möjliga områden för att lära mig mer om hur jag kan må ännu bättre. Så en tanke kan räcka med att vända allt, så börja tänk den tanken idag!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Kommentarer inaktiverade för Tro på dig själv istället för att tro på att det blir bättre…

Josse, Zorro och cirkeln

I morse var jag ute och sprang med min kära syster Josephine. Ni som läser ofta kanske minns detta inlägg. Konversationen jag hade den dagen var med henne, det var…

Josse o jag

I morse var jag ute och sprang med min kära syster Josephine. Ni som läser ofta kanske minns detta inlägg. Konversationen jag hade den dagen var med henne, det var hon snabb med att offentliggöra. 🙂 Det har gått knappt två månader sedan det skrevs och det har verkligen hänt grejer. Från att knappt ha klarat 1,5 km då så sprang hon idag 4,3 km i kuperad terräng (Klinten i Osby). På under två månader så har hon alltså nästan tredubblat distansen och dessutom ökat i tempo.

För mig var min resa liknande. Jag kunde knappt springa 2 kilometer när jag började springa, ett par år senare sprang jag Göteborgsvarvet (21 km) på under två timmar. Det är ingen monstertid, men för någon som tidigare knappt kunde ta sig framåt så är det en jäkla bedrift!

Fysisk aktivitet är för mig ett av de viktigaste sätten för att skapa ett lyckligare liv, men Josses träning handlar också om grundstegen till lycka, upplevd kontroll och upplevd utveckling. Hennes träning går att överföra till andra områden. Och det tänkte jag beröra idag.

Har ni sett filmen om Zorro, med Antonio Banderas? I den är han under en del nedbruten och uppgiven. Han super och är bitter över sin brors bortgång. Samtidigt som han vill göra skillnad. Han vill hoppa direkt upp på fjärde steget till lycka, mening och syfte. Problemet är att han hoppade över de ack så viktiga stegen upplevd kontroll och upplevd utveckling. I filmen möter han sin läromästare, den gamle Zorro, som hjälper honom. Läromästaren har en liten cirkel på golvet och tvingar Zorro att hålla sig inom denna när han tränar fäktning. Ungefär som Daniel LaRusso får göra sin klassiska Wax on-Wax off i The Karate Kid. Det är inte alls kul att öva sig inom cirkeln, men läromästaren tvingar sin adept att hålla sig där, trots tjat. Sakta, men säkert utvecklas både Zorro och Karate Kid. De lär sig att uppleva kontroll och självbehärskning. Precis det här är vad Josse gör rätt. Hon började inte med att försöka springa milen, för hennes kropp hade inte gillat det och hennes hjärna hade skrikit NEJ varje gång hon ens funderade på att springa igen någon gång i livet. För den känslan att pressa sig i början hade satt en känsla som inte alls var behaglig. Istället tar hon det sakta, men säkert. Varje runda ökar hon med några meter, hon behåller kontrollen även om det är frustrerande att vilja springa ännu längre eller snabbare.

När Zorro och Karate Kid lärt sig att uppleva kontroll tar det inte lång tid förrän de gör mycket mer avancerade tekniker. Deras kontroll har gjort att deras upplevda exponentiella utveckling sedan tar fart. Helt plötsligt kan Zorro svinga sig från ljuskronor och fäktas. Karate Kid kan göra tranan på en smal stock osv. På samma sätt ser Josses utveckling ut. Sista två rundorna har hon ökat längden med nästan en kilometer. När du har lärt dig att ta de små stegen, så kommer du att kunna ta större steg relativt fort. Problemet med mänskligheten är att vi vill ta de stora stegen direkt! Sluta med det! Håll dig i cirkeln! Ta små steg, lär dig självkontroll och du kommer få igen det tusen gånger om i slutändan!

Josse säger själv att träningen är mycket skönare nu, än när hon började. Hon har kommit över den där jobbiga tröskeln, den vi behöver komma över för att börja skönja effekten. Jag ser på henne att hon börjar fatta grejen! Nu är det bara att hålla i, fortsätta utvecklas och sedan också klara sig igenom när man når en platå. För då och då blir det stopp i utvecklingen. Då gäller det bara att bita i och fortsätta. Kanske testa något nytt, köra intervaller eller träna i backar. Fast det är en bit kvar innan vi är där. 🙂

Idag har jag fått medverka som gäst i Levnadspodden (avsnittet kommer nästa söndag). Jag berättade om min egen resa och lite kring lycka. Gång på gång återkom jag till den upplevda kontrollen. Kontroll i formen av självkontroll och upplevd kontroll är så oerhört viktigt. Jag pratar om det här och på andra ställen mest hela tiden. Kontroll i form av att kontrollera andra eller att försöka kontrollera sådant vi inte kan kontrollera, det är däremot fullständigt värdelöst! Och vi är ibland mänskliga, vi klarar inte av att hålla vår kontroll 100 % i alla lägen. Det är jag den första att erkänna! 🙂 Stress, trötthet, alkohol och mycket annat sätter ner vårt självkontrollsförsvar som kan få oss att göra både små felsteg och fullständigt idiotiska grejer (lex Anders Borg, var på skalan tänker inte jag bedöma utan att ha varit där…), men eftersträva och lär dig förstå att det är i den som första steget till ett lyckligt liv finns.

Jag är grymt imponerad och stolt som bror över Josse. Hon börjar göra saker väldigt rätt, inte bara i träningen, utan även på andra plan. Hon har verkligen satt sig i förarsätet i sitt eget liv. Fortsätter det här i något år riskerar jag att bli omsprungen! 😀 Men det blir jag gärna!

Ha en fantastisk vecka!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Jobbet är ditt

Kommentarer inaktiverade för Josse, Zorro och cirkeln

Marshmallowtestet

Läser just nu boken Marshmallowtestet: Att bemästra självkontroll av Walter Mischel, forskaren som ligger bakom detta världsberömda test. 70 sidor in kan jag redan konstatera att det är en bok…

marshmallowtestet

Läser just nu boken Marshmallowtestet: Att bemästra självkontroll av Walter Mischel, forskaren som ligger bakom detta världsberömda test. 70 sidor in kan jag redan konstatera att det är en bok som alla bör läsa! Som ni vet anser jag att upplevd kontroll är basen till lycka och självkontroll är kärnan i det, för det är egentligen den enda kontroll vi har! 51 kronor är en grymt billig investering för att få med sig nya tips för hur du kan öka inte bara din egen självkontroll, men också hjälpa dina barn att utveckla sin!

För er som inte känner till testet, så länkar jag en video nedan som kort visar vad det går ut på, att kunna skjuta upp en direkt belöning, med en större vinst som belöning om du lyckas.

Kommer återkomma mer kring detta framöver!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

 

Kommentarer inaktiverade för Marshmallowtestet

Fem bästa sätten för en chef att göra personalen olycklig

Varit lite glest med inlägg sista veckorna, helt enkelt för att jag behöver prioritera min tid på lite andra saker. Fast  ikväll kör vi stenhårt istället! 😀 Idag är en…

Dålig chef olycklig

Varit lite glest med inlägg sista veckorna, helt enkelt för att jag behöver prioritera min tid på lite andra saker. Fast  ikväll kör vi stenhårt istället! 😀

Idag är en sådan dag där jag funderat mycket kring ledarskap. Eller rättare sagt, bristen på ledarskap. Vad är det som gör att vi har så många dåliga chefer, på alla plan i samhället och världen? Varför väljer vissa att bli chefer när de saknar förmågor och förståelse för människor? Varför rekryterar organisationer personer som är odugliga? Jag har inte svaren på alla de frågorna. Det jag tycker är märkligt är att det dessutom ofta finns incitament till att missköta sig. En usel chef kan ofta köpas ut för en eller flera årslöner och under tiden ta ett annat välbetalt jobb. För av någon anledning verkar det alltid finnas någon annan som vill rekrytera dem, trots att de varit så dåliga att de behövts köpas ut. Visst, det finns bra chefer som köpts ut, men kring de dåliga finns det ofta en hel del rök kring som en ny arbetsgivare borde reagera på.

Idag får det handla om fem saker chefer gör för att göra sin personal olyckligare och i värsta fall får dem att sluta eller bränna ut sig. Den som vill göra sin personal lyckligare och därmed också produktivare kan ju försöka göra det omvända till de här fem tipsen.

Kommunicera så lite som möjligt

Vill du göra din personal olycklig, sluta kommunicera med dem. Låt dem inte veta vad som pågår, sluta svara på mejl och stäng gärna dörren till ditt kontor. Ju mindre personalen vet, desto mindre kontroll upplever de i sitt jobb. Vilket är helt perfekt för att skapa olyckliga människor. Vill du bli riktigt bra på det här? När någon efter månader av försök att få kontakt med dig, till slut kräver ett möte. Se då till att säga att du medvetet undvikit att svara hen. Det gör ju inte bara att personen inte upplever kontroll utan också får det personen att känna sig extra ospeciell.

Var inkonsekvent

Ett säkert tips för en olyckligare personal. Du kan vara inkonsekvent på flera olika sätt, ju fler du kombinerar desto bättre för olyckan. Stora humörsvängningar är bra! Skäll gärna ut personal ordentligt, för att i nästa stund lyfta dem. Gör det bara inte systematiskt, utan det måste kännas slumpmässigt. Ett bra tips är också att behandla olika personal olika. Ge gärna någon extra fördelar. Den personen blir ju lite lyckligare av det, men kommer säkerligen bli hatad av de andra, så det kommer dra ner dennes lycka ändå. Ger du extra fördelar till någon så kommer de andra känna sig nedvärderade. Ett tredje sätt att vara inkonsekvent är att ta beslut utan någon röd tråd. De får gärna gå emot er organisations värderingar och gå stick i stäv med målen. Lägg gärna in en personlig touch i besluten, så att de gynnar dig personligen. Det ger lite extra olycka till de andra. All inkonsekvens bidrar till att personalen inte känner att de har någon kontroll. Kan du dessutom då behandla personal väldigt olika vad gäller löner och förmåner så kommer de inte heller känna någon samhörighet.

Följ inte er policy, men hänvisa gärna till den

Det här är i linje med det inkonsekventa. Oavsett om det gäller lönepolicy eller sexuella trakasserier, så står du som chef över dem. Lyft som sagt gärna någons lön extra mycket. Helst någon ny utan någon direkt kompetens för jobbet. Anställ gärna personer som du har nära vänskap med eller ännu hellre en släkting. Det finns inget mer demoraliserande för en personalgrupp än när din systerson får en lön som vida överstiger alla andras, trots att han är 12 år gammal och har som uppgift att slicka kuvert! Kan du sen vid nästa lönesamtal hänvisa till er lönepolicy för att slippa höja de andras löner, då är du helt hemma!

Låt personalgruppen då och då diskutera er policy. Be dem komma med förbättringar. Det ger dem lite hopp om att saker ska bli bättre. Fast du vet ju att du ändå inte kommer följa policyn. Ett briljant sätt att ta död på din personals lycka och entusiasm.

Var feg och undvik all form av konflikt

Det här går ju ihop med de andra. Är du duktig på att undvika kommunicera och att hänvisa till policy, då har du alla förutsättningar till att lyckas. Du kan ju inte hamna i konflikt om du inte pratar med någon, eller hur? Skulle det ändå uppstå någon typ av schism, backa och skyll på någon annan. Du har ju inte kommunicerat, så det kan ju omöjligen vara ditt fel att det är konflikter. Det krävs ju kommunikation för att sådana ska uppstå. Ett annat sätt att sänka personalen genom feghet är att aldrig ta beslut. Genom att aldrig ta beslut så kan du ju heller aldrig göra fel? Om du ändå tar ett beslut, se till att arbeta fram det helt på egen hand. Involvera inte gruppen, de kan ju börja tro att de har något vettigt att säga. Se dessutom till att beslutet är riktigt dåligt och saknar verklighetsförankring. Tilldela också ansvaret för genomförandet på den person i personalgruppen du tycker minst om. När ni sedan misslyckas har du en perfekt person att skylla på. Dessutom har antagligen personen redan bränt ut sig efter att ha behövt jobba med något hen finner meningslöst. Win-win för olyckan!

Reflektera aldrig över din egen roll och självbild

Vill du bli en riktigt bra chef som är excellent på att skapa olycklig personal? Då får du aldrig reflektera över dig själv eller tvivla på din egen närmast gudalika förmåga att vara chef. Det finns få saker som gör en personalgrupp olyckligare än en chef som aldrig tvivlar på sig själv eller aldrig har fel. Nej, kör bara på. Fundera aldrig på om du kan ha gjort något fel. I det här ligger också att du aldrig ska försöka kompetensutveckla dig. Kompetensutveckling betyder ju att du fortfarande har något att lära. Du är ju redan perfekt, då behövs inte något sådant. Vill du verkligen sänka personalen, så kan du kritisera dem för att göra saker som du hade tänkt kritisera dem för. Om du någon enstaka gång, i ett svagt ögonblick, skulle börja fundera över dig själv, då är bästa tipset att plåga en hundvalp. Det får direkt tankarna tillbaka på hur fantastiskt fullkomlig du är som människa!

Bonustips

Se till att kontrollera din personal så mycket som möjligt. Snoka gärna på deras rum, läs deras e-post osv. Det gör att de aldrig kan känna sig trygga. Ge dem dessutom så lite frihet som möjligt. Låt dem aldrig tänka själva, det kan få dem att känna att de utvecklas vilket leder till lycka. Så sluta upp med det!

Ett självklart tips är ju att slicka uppåt och sparka neråt. Gör vad du kan för att dina överordnade ska hålla dig om ryggen. Även om det krävs att du ska göra dig till offer och fejka svaghet inför dem. Det gör att du kan sparka hårdare på din personal!

Har du kontroll över personalens kaffe? Ett bra sätt är att börja ta betalt för personalkaffet. Tar du redan betalt, låt oss säga fem kronor koppen, höj då till åtta kronor. Gör det gärna vältajmat med bokslutet där ni gör 15 miljoner i överskott. De där 30 000 kronorna extra ni kommer få in varje år på kaffe kommer garanterat sänka personalens lycka. Inget får oss att känna oss lika nedvärderade som höjt pris på kaffet!

Är du en chef som har lyckats klättra på karriärstegen, då är det här fem supertips om du vill bli utköpt! Blir du inte det kommer din personal sluta eller sjukskriva sig, det garanterar jag! Det betyder att du får anställa ny personal och det tar ett tag för dem att fatta att de ska vara olyckliga. Oroa dig inte, du kommer lyckas med dem också! Har du hög personalomsättning sitter du alltmer ohotad. Det finns ingen som kan verksamheten mer än du och ingen stannar länge nog för att utmana din position.

Det här var alltså fem grymma tips till dig som chef! Är du en chef som är duktig på att göra personalen olycklig, då reflekterar du antagligen aldrig över din egen roll och då känner du inte igen dig! 😉 Fast jag misstänker att din personal gör det!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Fem bästa sätten för en chef att göra personalen olycklig

Ska vi vara rädda för terrordåd eller konsekvenserna som följer?

Det är få händelser som skakat om Sverige så djupt som det terrorattentat som hände i Stockholm i fredags. Att något sådant kan hända i vårt land, som normalt känns…

stockholm terrordåd lycka

Det är få händelser som skakat om Sverige så djupt som det terrorattentat som hände i Stockholm i fredags. Att något sådant kan hända i vårt land, som normalt känns så skyddat, är som ett påhopp på oss trygga svenskar. Jag som befann mig 50 mil därifrån kan inte riktigt föreställa mig känslorna som måste uppstå för både de som är direkt drabbade, men som också fanns i stan under fredagen.

Hur fruktansvärda terrordåd än är, så är de en väldigt ovanlig företeelse i Sverige. I övriga västvärlden också. Däremot så får de enormt stor uppmärksamhet och riskerar att få ödesdigra konsekvenser på vårt samhälle på lång sikt. För det är inte själva terrordådet i sig som skapar störst fara enligt mig. Det är det som riskerar hända med oss som individer och framförallt med vårt samhälle efter ett sådant här dåd. Det är det jag tänker fokusera dagens inlägg på, för det riskerar ha en negativ påverkan på vår långsiktiga lycka.

Vi människor tror ofta att vi är rationella varelser, som tar beslut utifrån logik. Problemet är att så inte är fallet, så gott som alla våra beslut är känslomässigt styrda. Det finns personer som fått skador på känslocentret i hjärnan och efter det knappt kan ta ett beslut i livet. Det beror på att de inte har en preferens om vad som är bra eller dåligt för dem. Ska de köpa exempelvis flingor och ska ta ett rationellt beslut, vilka ska de då välja? De har ingen känslomässig koppling till något av dem och kan inte frambringa det. Den som hävdar ett rationellt beslut då skulle säga att de väljer det billigaste, det med minst kalorier eller det som är godast. Fast varför? Är det inte kopplat till en känsla inom oss, har inte de olika preferenserna en betydelse. Varje preferens måste kunna kopplas till vad det betyder för dig och det kan den inte utan att ha koppling till känslocentret. Jag har väldigt liten tilltro till människor som säger sig basera sina beslut på logik och rationalitet, för det är nästintill omöjligt utan en känslomässig involvering. Inte sagt att rent känslomässiga beslut, utan något logiskt resonemang bakom, är bättre.

Ett väldigt talande exempel läste jag om i Magkänslans anatomi av Kristoffer Ahlström. Efter 11 september 2001 där tusentals människor dog i den fruktansvärda terrorattacken i New York, så kickade rädslan för att flyga in, eftersom det var flygplan involverade i attackerna. Därför valde många fler människor bilen. Personer som dör i bilolyckor är många fler än personer som dör i flygolyckor eller terrorattentat.  Vilket ledde till att fler personer dog p.g.a. att de hade valt bilen istället för flyget under de nästkommande månaderna och åren, än vad det dog i själva terrorattacken. Det som egentligen var baserat på en extremt stark rädsla, ansågs av många vara ett rationellt beslut att ta bilen istället.

När det skapas rädsla i oss blir vi passiva, vi blir fega, vi slutar leva. Det är terrorismens starkaste kort. För den är så svår att förutse. Den vill att vi begränsar oss och börjar prioritera fel saker. På samhällsnivå tror jag det är en jättestor fara att vi börjar prioritera fel efter en sådan här händelse. Genast lyftes frågor kring mer kontroll och mer övervakning. Någon i mitt Facebookflöde tyckte att vi skulle klä in hela landet med kameror. Det hindrar inga terrorister. Det är inte så att de går runt och tänker på att de är rädda för att bli filmade. Möjligen att det blir lättare att ta dem efteråt, men det är en liten tröst. Medvetet hindrar det inte oss andra som inte har något att dölja heller, men det skapar ett samhälle byggt på ett försök att kontrollera det okontrollerbara. Det kommer också läggas enorma samhällsresurser på att förhindra fler terrordåd. Samtidigt som det är ett försvinnande litet problem i det stora hela. I fredags dog kring 15 människor av följderna av rökning i Sverige. Minst lika många till följderna av övervikt eller fetma. Tre människor tog sitt eget liv. Som land är det mycket större utmaningar än terrorism. Det betyder inte att jag inte tycker det är viktigt att vi har ett samhälle där vi kan känna oss relativt trygga. Jag är bara rädd för att vi drar på alldeles för hårt och som skadar vårt land i det långa loppet, även om det känns skönt här och nu. Speciellt när samhällsutvecklingen redan har dragits långt åt det hållet. Det politiska klimatet handlar väldigt lite om utveckling av vårt samhälle idag, det handlar väldigt mycket om kontroll. För det är allmänt känt att rädsla och oro är mer vägvinnande än visioner som skapar ett bättre samhälle.

Politiker och makthavare vill visa handlingskraft i sådana här lägen och de vill skapa upplevd kontroll, basen för lycka. Faran är att den upplevda kontrollen stryper vår utveckling och vår frihet, vilket långsiktigt är värre. Det här har jag skrivit om tidigare, både om Brexit och stängda gränser. Vi lever i ett samhälle där kontroll och trygghet är extremt nära kopplade, vilket för mig inte alls är samma sak. Jag personligen känner mig mycket mindre trygg när andra vill ha mer kontroll över mitt liv. Det kan ju bara vara jag, som har frihet som en av mina viktigaste värderingar. Fast jag tror att det har en negativ effekt på hela vårt samhälle. Rädslan får inte begränsa vår frihet, varken på ett individuellt eller på ett samhälleligt plan.

Efter polisens insats i samband med denna händelsen, så känner jag mig faktiskt ganska trygg kring den här typen av händelser. En stor eloge till dem för hur de hanterat det. Deras insats tror jag bidragit till att det verkar som att stockholmarna och andra faktiskt kunnat återgå till ett sorts vardag väldigt snabbt. Jag tycker också det är fantastiskt att se hur det här har fått människor att gå samman och stå upp för att vi inte ska vara rädda. Att livet måste få vara som det har varit. Märkligt nog är det i svåra stunder som människor svetsas tillsammans. Det är svåra stunder som skapar drivkraft för förändring och förbättring. Det talas ibland om att vi är ett land som tappat sin identitet. Kanske att vi i det här hittar den och att den består av samhörighet med andra människor, samt ett driv för att skapa positiva förändringar i samhället. För egen del blir jag bara mer triggad till att försöka skapa utveckling i vårt samhälle. Även om det bara är på en väldigt begränsad nivå.

Jag hoppas jag har fel i att terrordådet gör människor rädda och att politiker vill försöka kontrollera det okontrollerbara. Det jag vet är att det finns risk för det. Framtiden får utvisa vad fredagens händelse får för betydelse för vårt land.

Glad Påsk! Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

 

Kommentarer inaktiverade för Ska vi vara rädda för terrordåd eller konsekvenserna som följer?

Type on the field below and hit Enter/Return to search