Etikett: upplevd kontroll

Filterbubblan

19 mars, 2019 20:00 19 mars, 2019

5 min read

324 views

Kommentarer inaktiverade

Det här är ett ord som jag hör rätt ofta numera. Ordet innebär att genom vår närvaro på nätet skulle leva i en sorts bubbla som är filtrerad efter våra…

Det här är ett ord som jag hör rätt ofta numera. Ordet innebär att genom vår närvaro på nätet skulle leva i en sorts bubbla som är filtrerad efter våra preferenser. Exempelvis att vi visas viss information för att vi ofta söker på hemorrojder på google. Medan de som söker på halsfluss får ta del av annan information, som inte de hemorrojdfrälsta får se. Det här menar man då skulle skapa en filterbubbla där vi går miste om massa saker.

Jag tycker att filterbubbla är ett intressant fenomen utifrån två aspekter. Dels att jag anser att vi alltid har levt i en filterbubbla, långt innan internet. Dels att vi för första gången faktiskt har större makt och kontroll över att styra våra filter.

Om vi börjar med den första delen. Vi har alltid levt i en filterbubbla. På stenåldern var vår filterbubbla grottan vi bodde i, den omgivande naturen och möjligen himlavalvet. Vi hade ingen aning om vad som pågick två mil iväg. Vår bubbla var alltså den begränsade yta vi hade att leva på. Utanför den fanns massor av saker vi aldrig fick se.

Efterhand har vår filterbubbla förändrats. Upptäcktsresor och det skrivna språket började göra att vi åtminstone kunde få kännedom om att det fanns andra saker utanför vår direkta geografiska närhet. Men det var fortfarande en massa bubblor överallt. Muslimer läser Koranen, kristna läser Bibeln. Bara det är filterbubblor. Vi började helt enkelt filtrera lite mer medvetet. Religionen i sig skapade filter för oss. Plötsligt började vi se världen med kristna eller muslimska värderingsfilter osv. De med makt styrde vilka filter människor skulle ha, genom att styra information och begränsa kunskap.

Det här har pågått i alla tider, fram till idag. För första gången i världshistorien har vi idag möjlighet att få tillgång till all världens kunskap och alla världens händelser i realtid. För första gången har vi full frihet att filtrera själva utifrån den möjligheten.

Idag har du makt att skapa dina egna filter.

Vi matas idag med enorma flöden av information. Det produceras mer information på en dag idag än vad vi fick ihop under 99.9999 % av människans världshistoria. Vi har alltså gått från att leva i ett liten filterbubbla till en explosion av information. Vilket våra hjärnor inte är vana vid. Vi behöver för första gången ta makt över våra filter själva. Och det här är enligt mig en magisk möjlighet!

Jag brukar säga att upplevd kontroll är grunden till all lycka. Att din attityd till livet är avgörande för ditt välmående. De som förstår hur dessa bägge hänger ihop kan börja jobba med sin egen filterbubbla. Vi kan börja förflytta våra flöden i sociala medier osv. till saker som ökar vårt välmående, som skapar en miljö för goda vanor och mycket mer.

Ett enkelt exempel är Instagram. Jag följde ett antal konton jag som jag inte mådde bra av. Som gjorde mig arg och frustrerad. Konton jag själv valt att följa. Det var ju ren idioti. Vilket ledde till att jag slutade följa dem och började följa hundvalpar istället. Vilket i och för sig ledde till att jag blev jättesugen på att skaffa hund… 😀

Att styra mina flöden har gjort stor skillnad för mig. Har jag någon vän på Facebook som bara delar massa politiskt skit som jag inte tycker ger mig något, då avföljer jag deras inlägg. På Youtube följer jag ett antal kanaler som får mig att utvecklas, vilket gör att jag möts av deras inlägg när jag går in där. Vilket leder till att jag får inspiration och pepp. Även om vår egen attityd och våra egna filter är avgörande för lyckan, då underlättar det enormt att ha en miljö, verklig och virtuell, som gör det lättare för oss att vara lyckligare.

Du har full makt att styra dina flöden, skapa konstruktiva ”filterbubblor” som leder dig framåt. Jag väljer att se det som att du tar kontroll över ditt eget välmående och vilken information du vill ta del av. Vissa skulle tycka det är någon typ av självbedrägeri, men det är idioti att välja att se massa saker som vi faktiskt inte mår bra av. Det kommer vi få ändå oavsett om vi vill det eller inte!

Ta makten över din bubbla! Mer hemorrojdsalva åt folket!!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Företag/Organisation Glädje Lycka Mening

Energi -En ändligt oändlig resurs

Marcus Cato

12 mars, 2019 20:00 12 mars, 2019

6 min read

367 views

Kommentarer inaktiverade

Den senaste tiden har mitt liv handlat om att leverera. Det har handlat om att skapa innehåll till utbildningar och sedan leverera det innehållet. Vilket krävt struktur i arbetslivet. Problemet…

Den senaste tiden har mitt liv handlat om att leverera. Det har handlat om att skapa innehåll till utbildningar och sedan leverera det innehållet. Vilket krävt struktur i arbetslivet. Problemet för mig är att någonstans behöver jag hushålla med energin och då har strukturen i företagande och privatliv hackat. Den tid jag har haft över har fått fokuseras på att tanka energi.

Det här är väldigt spännande för mig. Jag har kunnat studera mig själv väldigt intensivt den senaste tiden och hur jag fungerar. Och som jag också tror är applicerbart på de flesta av er. Det handlar just om att få energin att räcka till och när krävs det som mest energi av oss?

Att gå genom djungeln för första gången är energikrävande.

När jag hade äran att utbilda mig hos Kjell Enhager drog han ett par gånger en liknelse mellan vanor och att gå igenom en djungel. Första gången vi ska gå igenom kommer det vara extremt bökigt. Vi får använda vår machete för att hugga oss fram genom snåren. Vi får använda mycket av vår energi för att ta oss fram. Nästa gång vi ska göra samma resa genom djungeln går det lättare. Vi har redan röjt en hel del och vi kan ta oss igenom med mindre åtgång av energi. För varje gång vi går igenom djungeln, desto bättre stig får vi och till slut behöver vi inte förbruka speciellt mycket energi alls. Vägen är smidig.

Det här är ju också en av anledningarna till att det är svårt att bryta vanor. För de kostar lite energi, medan att skapa en ny vana kommer kosta oss massor av energi i början. Fast med tiden kommer det bli lättare.

Det här är egentligen det som hänt mig sista tiden. Jag har stått inför helt nya utmaningar. Att ta fram helt nya föreläsningar, att vara med och planera samt att genomföra utbildningar. Det har varit enormt energikrävande för mig. Eftersom det också känts väldigt viktigt att få det bra. Jag har huggit mig fram i inte bara en ny djungel, utan flera.

Energiförbrukningen minskar varje gång jag går genom djungeln.

Vi har ju två utbildningsgrupper som löper parallellt och det har varit spännande att se hur mycket lättare grupp två har varit för mig vid varje tillfälle. Det räcker alltså att jag gått igenom djungeln en gång för att energiförbrukningen ska minska rejält. Även om det fortfarande tröttar, var det på en helt annan nivå. Till hösten ska jag köra samma sak igen och då kommer det antagligen bli ännu lättare.

Hade jag samtidigt kört på med massor av saker i företaget, hoppat på en ny kurs att plugga, socialiserat mig i massor (mitt introverta jag hade inte laddat upp av det…) hade min energi antagligen varit på rött. Vilket inte är hållbart. En del av mig har retat sig på att jag inte tagit tag i vissa saker. Att jag inte förmått mig till att driva på även i andra delar som är viktiga för mig. Fast innerst inne vet jag att det hade kunnat bränna mig. Där jag inte hade haft ork att göra något av det bra.

Vi måste leva hållbart med vår egen inre energi. Precis som vi står inför ett klimathot brottas vi med stress- och utmattningssymptom. Vi behöver tänka om kring båda delarna! Ekonomi handlar att hushålla med begränsade resurser. Riktig ekonomi handlar inte om kronor och ören, det handlar om att leva hållbart!

För mig har det tagit lång tid att lära mig att hushålla med energin. Jag måste leva hållbart i mina egna energidepåer för att klara mig på lång sikt. Det är också i det som dagens lärdom ligger. När du behöver ge dig ut i en ny djungel, se till att du inte ger dig ut i för många samtidigt. När du behöver ge dig ut i en ny djungel, se till att du kan stanna upp och tanka energi på vägen. Planera för det! Det finns saker i livet som händer oss, som vi inte kan välja och som kastar oss ut i en djungel utan stigar. Fast många gånger kan du välja och se då till att välja klokt. Det är inte mänskligt att byta jobb, partner, bostad och allt däremellan på samma gång. Får du nya arbetsuppgifter på jobbet som du aldrig tidigare har gjort, se till att backa lite på något annat område. Bygger ni hus, fått första barnet eller andra stora livsprojekt, ta inte på dig för mycket och hitta vattenhålen för att ladda upp. Du, som jag, behöver leva med en inre hållbarhet. Annars kommer du passera bäst före-datum alldeles för tidigt och som mjölken bli sur…

Nu har jag kunnat släppa arbetets djungelexpeditioner för ett tag. Det finns en del som återstår, men där känner jag att mina duktiga kollegor hugger upp stigen mer än mig. Där jag känner att det kommer inte krävas lika mycket energi att vandra de sista delarna. Däremot väntar nya djungler i livet. Nya stigar ska trampas och det ser jag framemot, för jag lär och utvecklas så oerhört mycket under tiden!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Träning

3600 Kcal

Marcus Cato

12 februari, 2019 20:00 12 februari, 2019

6 min read

423 views

Kommentarer inaktiverade

Den siffran stötte jag på häromdagen och sägs beskriva medelamerikanens kaloriintag varje dag. 1961 skall det dagliga intaget varit 2880 Kcal. Jag tror inte siffrorna fullt ut stämmer, däremot skulle jag tro att den procentuella ökningen av energiintag kan stämma. Från 1961 till nu har alltså snittamerikanen börjat sätta i sig ungefär 25 % mer kilokalorier om dagen, samtidigt som vi under den perioden haft en enorm förändring från fysiska arbeten till mer stillasittande.

Jag tycker det här är fascinerande. När jag bestämde mig för att ändra livsstil för 10 år sedan räknade jag mina kalorier. Jag vägde mat och såg till att jag låg på ett lagom stort kaloriunderskott för att minska i vikt. I samband med det började jag också plugga en kurs kring kost, näring och hälsa. Just nu är jag tillbaka i kalorikollen. Eller kilokalorikollen om vi ska vara petiga. Det har blivit mitt sätt att uppleva kontroll över det beroende som jag burit med mig genom hela livet, maten. Därför är jag just nu inne i en fas där jag lätt hamnar i googlingar kring sånt här konstigt, som hur mycket medelamerikanen äter varje dag. 🙂

Minska kalorier
Bild från pixabay.com — Min väg behöver inte vara din väg.

Jag är en rätt stor kille, jag är 197 cm och väger in på kring 90 kg. Jag har ett stillasittande jobb, men promenerar så gott som dagligen och tränar 5-6 gånger i veckan. Jag landar någonstans mellan 2400 och 2700 Kcal varje dag för att hålla min vikt. Skulle jag leva som en amerikan och de här siffrorna stämmer, skulle jag alltså äta 1000 Kcal till per dag. (Det hade inte varit ett problem… 😀 ) 1000 Kcal extra om dagen skulle innebära minst en timme högintensiv träning till om dagen. Vilket skulle innebära 12-14 träningspass i veckan och fortfarande behålla promenaderna. Hur många amerikaner ligger på den nivån?

1000 Kcal extra varje dag utan ökad aktivitet skulle få förödande konsekvenser på sikt. Energi som vi stoppar i oss och som vi inte behöver omvandlas till fett. Nu är det inte så enkelt att alla de kalorierna blir till fett, men vi säger att det skulle vara det. Varje gram fett består av 9 Kcal, så det skulle varje dag innebära ca 111 gram fett som lagrades i kroppen. Slå ut det på ett år blir det 40 kg i ökad fettmassa. Som sagt, mycket förenklat, men väl värt att ta till sig av.

1000 kcal är en knapp 200 g chipspåse. Det är ett stort Marabouchoklad. Det är 160-170 gram jordnötter. En halv kebabpizza. Det är inga enorma mängder mat som krävs om vi väljer fel livsmedel.

Vi svenskar är inte i amerikanarnas klass, men övervikt och fetma ökar i Sverige. Enligt folkhälsomyndigheten är 51 % av svenskarna överviktiga och 16 % lider av fetma. 20-25 % av alla svenska barn är överviktiga. Och som uppvuxen som överviktigt barn själv, lider jag fruktansvärt av att läsa de siffrorna. Är det något jag led över som barn var det min övervikt. Det var fruktansvärt begränsande och har satt livslånga spår i mig. Jag önskar verkligen att ingen behövde genomleva det. Vi vet också av andra studier att ett överviktigt barn lider mycket större risk att bli överviktig som vuxen.

Varför skriver jag allt det här? Jo, för att jag vill att vi börjar tänka efter. Vi har alla ett ansvar, inte minst för vår egen hälsa. Det kanske bara är jag, men jag fullkomligt hatade att vara överviktig, både som barn och vuxen. Fast det gör ont i mig varje gång barn proppas fulla med läsk, godis, chips och allt möjlig annan skit. Det gör ont i mig varje gång jag ser en vuxen dämpa sin ångest och sitt dåliga mående med mat. Det gör ont i mig varje gång vi inte agerar som förebilder för de yngre generationerna. Och det kan inte bara vara brist i kunskap på att vissa saker inte är bra för oss. Det kan inte heller vara brist på kunskap, att om jag stoppar i mig skitmat så minskar mina energinivåer, för kroppen kan inte använda dem på rätt sätt. Och minskar mina energinivåer, minskar motståndskraften mot den där söta och läckra kanelbullen.

Minska kaloriintaget
Bild från pixabay.com — Vi behöver unna oss, men vi behöver uppleva kontroll i det vi äter.

Jag har ingen patenterad lösning på hur vi löser ett av våra största samhällsproblem. Jag skulle bara vilja att fler blev nyfikna på sin egen hälsa, tog ett större ansvar för den och på så sätt kunde vi sakta vända en trend där vi går mot ett hälsosammare samhälle. Så att jag slapp bli ledsen så ofta. Att jag slapp behöva befinna mig i miljöer där bara ohälsosamma alternativ till mat serveras. Där jag behöver begränsa mitt umgänge, för det finns inga hälsosamma lunchalternativ om jag inte har lagat det själv. Ni som följer mig på Instagram vet att jag inte är en renlevnadsmänniska, det är inte heller det jag efterfrågar att världen ska bli. Jag unnar mig en hamburgare då och då. Det är min njutning. Fast det ni aldrig ser är alla de andra medvetna valen jag gör, varje dag, för att kunna unna mig den. Det vi behöver är att skapa kontroll över oss själva och vad vi stoppar i oss. För mig hjälper kalorikoll, för dig kanske det är något helt annat.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Företag/Organisation Glädje Lycka Mening

Steg framåt

Marcus Cato

5 februari, 2019 19:40 5 februari, 2019

4 min read

287 views

Kommentarer inaktiverade

Ni som följer mig i sociala medier vet att jag den senaste tiden lagt en hel del tid på mitt jobb kring arbetsplatsambassadörskap. 40 deltagare från 32 olika Blekingeföretag skall…

Ni som följer mig i sociala medier vet att jag den senaste tiden lagt en hel del tid på mitt jobb kring arbetsplatsambassadörskap. 40 deltagare från 32 olika Blekingeföretag skall under våren utbildas till arbetsplatsambassadörer med fördjupad kunskap inom psykosociala frågor samt inkludering.

De senaste dagarna har jag spenderat stor del av tiden på Eriksbergs Vilt & Natur för att, tillsammans med mina två kollegor Stephan och Camilla, starta igång utbildningen med ett internat. Fokus har varit på kommunikation, välmående och kulturella skillnader.

40 personer från Blekinges näringsliv startade sin utbildning.

För mig var det här något nytt. Jag har utbildat, föreläst och hållit i övningar tidigare, men aldrig under två fullspäckade dagar. Och framförallt inte med den här målgruppen. En målgrupp som dessutom bestod av alla möjliga typer av människor och funktioner. Från truckförare och butiksbiträden till VD:ar och ägare av medelstora industriföretag. Vilken otroligt cool utmaning det har varit för oss att hitta en nivå som passar alla.

För egen del har jag haft lite extra ansvar för två pass under de här dagarna. Dels internkommunikationspasset tillsammans med Stephan och sedan en föreläsning om den välmående arbetsplatsen. En föreläsning som jag lagt väldigt mycket tid på att ta fram och det är jag tacksam för. Det landade nämligen i en helt ny modell kring hur vi skapar välmående på arbetsplatsen. Inspirerad av en modell jag hittade i Harvard Business Review, men som jag sedan har utvecklat vidare och kommer utveckla ännu mer framöver.

Marcus Cato fÃ¶relÃ¤sare — Hur gör vi för att gå från en bra till en fantastisk arbetsplats?

Jag vet inte om det hänt er, men ibland upptäcker vi något nytt på ett område som vi trott vi kunnat väldigt mycket om. En upptäckt som tar oss ett steg framåt och ombildar vårt synsätt. Jag tror det är samma känsla som uppstår när en upptäcksresande hittar en ny kontinent eller en forskare gör ett genombrott i sin forskning. En mindre känsla av eufori och energi spred sig i min kropp, det här var det jag hade väntat på. En modell som tog mig steget längre än vad jag någonsin tidigare hade varit. Och som bygger vidare på den tidigare kunskap jag har på området. Det var bara paketeringen som blev ny.

Föreläsningarna gick bra! Jag fick mycket positiv feedback från deltagarna som kände igen sig i mycket och påmindes om vad som var viktigt. För jag tillför inte någon revolutionerande kunskap. Inom oss vet vi i stor utsträckning vad som skapar välmående för oss själva och vad som gör det på arbetsplatsen. Vi har bara förbaskat svårt att få det att fungera. Mitt mål är att göra det lite enklare att förstå, att ge lite nya perspektiv. För att ta med sig hem och göra små saker annorlunda som leder till ett ökat välmående för alla.

Den absolut finaste feedbacken fick jag i vår utvärdering, där en deltagare tyckte att vi kunde dra ner på fikarasterna och ge Cato mer tid till att föreläsa. Här var vi på ett av Sveriges bästa hotell och deras fika gick inte av för hackor, ändå fanns det åtminstone en som hellre lyssnade på mig! 🙂

Jag vill gärna komma ut mycket mer med den här föreläsningen. Den går dessutom att bryta ut delar ifrån. Jag hoppas på sikt kunna bryta ut varje block av min modell till att bli sin egen föreläsning och workshop. Där helheten i ett företag kan analyseras och där de mest kritiska blocken kan jobbas vidare med för att skapa en mer välmående arbetsplats.

Med det sagt, har din organisation behov av att öka välmåendet på arbetsplatsen? Vill ni gå från bra till fantastisk? Då får ni mer än gärna kontakta mig för mer information!

Nu laddar vi om och om en vecka är det dags för gruppernas första halvdagar. Då har vi fokus på oss själva. Då handlar det om våra attityder, värderingar och beteenden. En halvdag som jag har tagit huvudansvar för och med hjälp av mina kollegor ska vi göra det till riktigt lärorika timmar!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Du kan inte

Marcus Cato

15 januari, 2019 20:00 15 januari, 2019

6 min read

268 views

Kommentarer inaktiverade

”Oavsett om du tror du att du kan, eller att du inte kan, har du vanligtvis rätt.” De orden sägs komma från Henry Ford. Mannen bakom Ford Motor Company som…

”Oavsett om du tror du att du kan, eller att du inte kan, har du vanligtvis rätt.” De orden sägs komma från Henry Ford. Mannen bakom Ford Motor Company som på många sätt revolutionerade både bilbranschen, men också hela sättet att arbeta inom industrin.

Jag älskar det citatet, för att till stor del har Ford rätt. Han hade ingen forskning att luta sig emot, utan bara en grundförståelse för hur vi människor fungerar. Idag finns det massor av forskning på detta och vi skulle idag kalla det självförmåga.

Självförmåga innebär en individs egna upplevda förmåga att lösa problem inom ett givet område. Enkelt sagt, vår egen bedömning om vi kan lyckas med den uppgift vi har framför oss. Självförmåga är alltså situationsbaserat. Jag kan tro på min egen förmåga att få till en perfekt bearnaisesås. Däremot kanske jag inte tror mig kunna byta motor i en Volkswagen Golf.

Självförmågan har visat sig vara en mycket viktig faktor för inlärning och problemlösning. Under vissa omständigheter kan den faktiskt ha viktigare effekt än den objektiva förmågan att lösa problemet. Du skulle alltså rent objektivt kunna vara usel på någonting, men tron på din egen förmåga gör att du faktiskt klarar av det.

Vi har lätt att börja tvivla och tro att vi inte kan vid de tillfällen där vi har ett par misslyckanden bakom oss. Skär sig bearnaisesåsen ett par gånger kan jag lätt börja tänka att jag nog inte har förmågan att göra den. Vilket gör att jag tappar tron på att jag kan och därmed bygger ett misslyckande även en tredje gång. Vilket alltså blir en självuppfyllande profetia.

Tänk dig ett barn som gör två dåliga matteprov på rad. Hur den personen skulle kunna leva hela livet med uppfattningen om att hen inte är bra på matte. Och så är personen egentligen ett geni, men förutsättningarna var fel eller barnet hade blivit matat med att det inte var bra på matte. Vi kan alltså bygga upp osynliga spärrar som påverkar oss negativt genom hela livet. Vi går runt med en tro att vi inte kan och därför inte ens försöker, men i själva verket skulle vi vara grymma.

Om vi tror vi kan, eller om vi inte tror vi kan, alltså självförmågan, kan påverka vår problemlösning och vår inlärning på tre sätt.

Våra målsättningar. En person med låg upplevd självförmåga kommer antagligen sätta målen mycket lägre än någon med hög upplevd självförmåga. De med låg upplevd självförmåga kanske inte ens försöker. Här kommer förväntningar också in. Om vi inte tror vi kan och skulle sätta lite högre mål, riskerar vi att bli besvikna om vi inte når dem. Vilket i sin tur befäster den upplevt låga självförmågan.
Våra insatser. Om du inte tror du kan lösa ett problem eller lära dig det du behöver, varför då ens anstränga dig? Det är ju fullkomligt meningslöst att lägga tid på något vi inte tror vi kan klara. En person med hög upplevd självförmåga går däremot in med massor av energi och arbetar ihärdigt för att bemästra det den satt sig för.
Uthållighet. Om vi tror vi inte kan, men ändå försöker oss på det, tenderar vi att i mycket högre grad ge upp så fort vi stöter på svårigheter. En elev som fastnar i ett mattetal kommer inte vidare, utan tänker att det inte är någon mening att försöka. En annan elev som stöter på samma mattetal, men som har hög upplevd självförmåga, tar sig istället an problemet och letar olika sätt för att lösa det.

Allt det här sitter i vårt eget huvud. I många fall har vi skapat bilder av vår egen självförmåga under barndomen. Pygmalioneffekten är något som matchar in i detta. Där det visat sig att om vi har höga förväntningar på en annan person, kommer de också att prestera bättre. Vilket gjort att man ofta talar om att ha positiva och höga förväntningar på barn i skolan. Fast då är frågan om man verkligen har det, eller om det är fina ord på ett papper?

Oavsett vilket, vi behöver ha med oss den här kunskapen kring självförmåga. För den påverkar ditt liv varje, varje dag! Jag gick runt i 29 år och trodde varken att jag hade förmågan att vara lycklig eller att jag ens förtjänade det. En tanke började förändra min upplevda självförmåga och 10 år senare har den gjort milsvid skillnad. Upplever jag hög självförmåga i alla problem jag möter? Nej, det gör nog bara Pippi Långstrump. Och det ska vi inte göra, det vore omänskligt. Fast i vår värld upplever jag det som att alldeles för många begränsar sig själva genom att tro att de inte kan. Vilket gör att de inte ens försöker. Och det handlar bara om att plocka bort ett inte i en mening så kommer det få en enormt stor effekt på livet.

Det var allt för den här gången!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade