Det enda du har verklig kontroll över är dig själv, din attityd och dina handlingar. Fokusera på att bli bra på att kontrollera dem och du kommer bli lyckligare! Vi…
Det enda du har verklig kontroll över är dig själv, din attityd och dina handlingar. Fokusera på att bli bra på att kontrollera dem och du kommer bli lyckligare!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
För att uppleva utveckling behöver vi gå utanför vår egen komfortzon, vi behöver utmana oss själva och det kan vara jobbigt! Då stötte jag på det här klippet på Youtube…
För att uppleva utveckling behöver vi gå utanför vår egen komfortzon, vi behöver utmana oss själva och det kan vara jobbigt! Då stötte jag på det här klippet på Youtube och jag tycker det är briljant! Jag har ju sedan något år kört relativt frekvent med kalla duschar, men inte utifrån syftet att sätta mig utanför komfortzonen, men jag inser att det är ett extremt bra sätt att träna på det! Och att träna på självkontroll! Ta det för vad det är, det finns andra vägar fram, men det kan vara värt att testa! 🙂
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
Då och då blir bloggen min egen terapi och coachningsstund. Idag är ett sådant tillfälle. Dels kanske någon känner igen sig och dels för att jag verkligen vill vara transparent….
Då och då blir bloggen min egen terapi och coachningsstund. Idag är ett sådant tillfälle. Dels kanske någon känner igen sig och dels för att jag verkligen vill vara transparent. Jag strävar alltid efter att utveckla mig själv och med alla mina brister kommer jag behöva tio livstider innan jag är klar. 🙂
I morse vaknade jag med en känsla jag inte gillar. Eller jag vaknade inte i den, utan jag ramlade in i den när morgonens tankar rullade igång. Nämligen funderingar om tacksamhetsskulder och de som kallat sig vänner, men som kanske inte längre är det. Stunder där jag kan känna att jag gjort mycket för någon eller några, men när de borde inse att jag behöver stödet är de inte där. Och det är en riktigt dålig känsla att ha, för den suger så mycket energi. Vilket gör att det blir dubbelbottnat, för jag vill inte ha de tankarna och jag vill inte att energin sugs ur mig. Det här är en av de farligaste tankarna att ha, för får den ordentligt fäste leder den på sikt till bitterhet. En bitterhet som förpestar både det egna och andras liv.
Problemet med bitterhet är att du släpper tanken om att du upplever kontroll i ditt eget liv. Det är oftast någon annans fel att ditt liv är kass. Oavsett vad som hänt dig, vad du varit utsatt för, är det tyvärr ditt ansvar att hantera det. Det finns ingen som kommer att lösa det till dig, för det handlar helt om hur du väljer att hantera det som hänt dig. Hur du väljer att filtrera det. Väljer du att skuldlägga andra resten av livet kommer det bara vara kantat av bitterhet. Du måste hantera det.
Jag är långt ifrån bitterhet. Idag kan dessa tankar uppstå, som de gjorde nu på morgonen, men när de gör kommer alltid tankarna till just upplevd kontroll och vem jag vill vara. När jag mådde dåligt fanns inte de tankarna, då var det oftast någon annans fel. Tjejen som inte vill ha mig, en kass chef eller faktiskt ibland mina föräldrar. Det sista brukar vara ett lätt sätt att hamna i bitterhet. Trots att jag har haft världens bästa mamma och pappa, som verkligen gjort allt för mig, kunde jag ibland skylla på dem för att jag inte mådde bra. Min lillasyster likaså. Så jag förstår alla dem som inte har haft så fantastiska föräldrar som mig, att de ibland kan få skulden, men det är fortfarande du som vuxen som har all makt att hantera det. Du har all makt att fastna i bitterheten eller gå vidare och göra det bästa av ditt liv. När jag idag mår bra, inser jag ju att det inte alls var mina föräldrars fel, tvärtom. Det är mycket dem jag har att tacka för att jag till slut blev den jag blev.
Kanske, rent objektivt, att det finns de som står i tacksamhetsskuld till mig. Antagligen, rent objektivt, står jag säkert i tacksamhetsskuld till några med. Hoppas det inte sitter någon bitter jäkel p.g.a. mig. Skulle jag stå i tacksamhetsskuld till dig, hör av dig då, för då har jag inte fattat bättre! Och det är just det, de som dyker upp i mina tankar har antagligen inte en aning om mina tankar. De är inte tankeläsare. Samtidigt så är jag inte den som vill bry mig om det, ska jag nå riktig utveckling behöver jag börja komma förbi den tanken, om tacksamhetsskulder och att ge utan att få tillbaka. Jag vill kunna ge för att ge, så länge jag inte blir utnyttjad. Och det har jag inte blivit. Jag vill ge för att ge, för det är enda vägen fram. En tacksamhetsskuld skulle innebära att jag faktiskt har gett för att tro att jag ska få. Vilket kanske är det som tar mest energi, för morgonens tankar innebär att jag fortfarande har lång väg att vandra.
Samtidigt är jag tacksam för den insikten. Morgonens tankar leder mig vidare, den gör saker tydliga för mig. 
Jag får träna på att uppleva kontroll, jag får träna på att släppa tankarna. Jag får träna på att omvända tanken från tacksamhetsskuld till att istället känna tacksamhet till dessa människor för att de i längden gör mig klokare, bättre och lyckligare. Vilken finare present kan jag få? För det enda jag kan kontrollera är hur jag tänker om det. Och det är en så frigörande känsla!
När jag satte mig och skrev inlägget hade jag en dålig känsla, en energislukare. Min första tanke var hur jag skulle kunna hantera det? Att skriva är alltid en bra väg för mig och så även idag. Genom att skriva ner det blir saker tydligare och nu sitter jag här med en riktigt go känsla! Jag har släppt tanken om tacksamhetsskuld och kan istället känna glädje och tacksamhet för så mycket annat. Det är en mycket mer konstruktiv väg! Tankarna om att människor ibland inte bjuder igen kommer komma tillbaka många gånger, men jag tror att det från och med nu kommer bli lättare att hantera det. Annars blir det fler blogginlägg! 😀
Tack för att ni tog er tid att läsa min egen terapisession! Njut av söndagen!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
Jag skriver ofta om upplevd kontroll som grunden till lycka. Upplevd kontroll handlar om självkontroll, att kunna välja det som är bäst för oss på sikt, att kunna agera på…
Jag skriver ofta om upplevd kontroll som grunden till lycka. Upplevd kontroll handlar om självkontroll, att kunna välja det som är bäst för oss på sikt, att kunna agera på ett sätt som gynnar oss istället för att gå på första instinkten. Jag gillar ordet självkontroll mer än ordet självdisciplin, men de är i grunden samma sak. De är en viktig bidragande faktor både till din lycka och till att lyckas! Idag delar jag en kort video kring hur självkontroll faktiskt är frihet, inte tvärtom!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
Jag har under nästan tio års tid arbetat med att stötta människor i utanförskap. Det har varit försörjningsstödstagare, avhoppare från gymnasiet, unga arbetslösa, personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, nyanlända…
Jag har under nästan tio års tid arbetat med att stötta människor i utanförskap. Det har varit försörjningsstödstagare, avhoppare från gymnasiet, unga arbetslösa, personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, nyanlända och hemmasittare i skolan. Jag har mött personer i missbruk, i kriminalitet och mycket annat. Under de här tio åren kan jag inte minnas en enda individ som inte hade bra förmågor eller som hade en ovilja till att bidra till samhället. Alla vill på något sätt känna sig inkluderade och behövda.
Samtidigt har jag också träffat entreprenörer, intervjuat företagare och makthavare. De ”drivna” som är innanför och som vill göra skillnad. De som vi många gånger ser upp till. De som lyckats.
En sak har slagit mig kring alla dessa människor jag mött och det är att det oftast bara är en sak som skiljer de som lyckats mot de som står utanför. De i innanförskap har lärt sig hur de ska utnyttja sina styrkor och få dem användbara inom systemet. De har ofta samma styrkor, men insikten kring dem eller förmågan att utnyttja dem saknas hos de i utanförskap. Båda grupperna har ofta inte varit några stjärnor i skolan. Båda grupperna har ofta varit kreativa, entreprenöriella och praktiskt lagda. Den ena gruppen hyllas av vårt samhälle, den andra förkastar vi och skräms av. För vi vet att om vi tittar för nära, inser vi att det precis likaväl skulle kunnat vara vi som var där. Det är en hårfin gräns mellan att få vara inne i värmen eller stå utanför och titta på. Det kunde likaväl varit du eller jag…
Några av mina bästa samtal har varit med människor i utanförskap. Det är i de samtalen jag lärt mig mest om livet. När jag växte upp i villakvarteret, pluggade på universitetet eller jobbade som klubbchef på golfklubbar fanns inte den världen ens i mitt medvetande. Då var innanförskapet naturligt, fast jag alltid kände mig utanför… Därför har de samtalen varit så viktiga för mig, för äntligen fanns det en grupp som stod och betraktade samhället med ett delvis utifrånperspektiv. Ett jag kunnat identifiera mig med, men som jag inte kunde sätta fingret på. Om galenskapen att köpa alla samhällets normer om att lyckas. Att ett jobb, villa och tvåsamhet är svaret på alla livets problem. Att vi blir lyckligare av pengar. Allt sådant som vi går runt och tror gör oss lyckliga, men, om vi bryter ner det, har väldigt liten betydelse.
Ja, ett jobb gör oss lyckligare. Det finns det studier på. En liten del är att vi får en lön som ger oss trygghet och större upplevd kontroll i våra liv. Den stora delen handlar om att få samhörighet med andra, få vara del av något större och att utvecklas som människa. Alla delarna kan vi få utan ett jobb, fast vårt samhälle är byggt på den principen och det är inte fel. Galenskapen kommer sedan, när vi är innanför och offrar familj, hälsa, tid och massor av annat för jobbets skull. Där vi köper ett dyrt hus, låser fast oss i skulder och är fastskruvade i ett skruvstäd. Där vi tvingas arbeta mer än vi vill för att betala ett hus vi inte utnyttjar för vi jobbar för mycket. Det här har människor i utanförskap varit duktiga på att lära mig se. Tyvärr har jag också sett en del gå från utanförskap till innanförskap för att efter ett tag dras med i normerna. Och helt plötsligt försvann den där lyckan igen.
Lyfter vi blicken lite så ser vi ett isberg komma. Ett isberg som heter lågkonjunktur. Jag är rädd att det är ganska massivt och där det finns människor i innanförskap, fastlåsta i skruvstäd, som riskerar att kastas ut. 
Människor som febrilt blundar för att vi innanför skulle vara något annorlunda än de utanför. När isberget kommer nära kommer en grupp i utanförskap säkert få skulden av vissa grupper. Ni kan själva gissa vilken. Det är deras fel kommer det heta. För vi vill fortsätta blunda och inte inse att vi är ansvariga själva för den sits vi sitter i, för det system vi hjälper till att bibehålla. Det kommer bli en tuff resa, men jag hoppas att när vi kommer ur stormen, att vårt system inte längre baseras på galenskap, på om du är innanför eller utanför. Jag hoppas att det sker en grundlig förändring där vi förstår vad som egentligen är viktigt i denna värld av överflöd. Att vara lycklig, känna mening och ha goda relationer.
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag! (Lågkonjunkturen kommer nog först i övermorgon…)
Happy Cato
Type on the field below and hit Enter/Return to search