Etikett: utveckling

477 views

Kommentarer inaktiverade

Idag vaknar världen upp till ett nytt år. Vilket innebär en nystart, en chans att börja om, lämna gammal skit bakom sig och allt det där. Idag har massor av…

Idag vaknar världen upp till ett nytt år. Vilket innebär en nystart, en chans att börja om, lämna gammal skit bakom sig och allt det där. Idag har massor av svenskar vaknat upp och avgett ett nyårslöfte, som de tänkt kämpa med under närmaste året. Problemet är att 60-90 % av alla som avger ett nyårslöfte kommer att misslyckas att klara av det. Framförallt handlar våra nyårslöften om hälsa. Vi ska träna mer, gå ner i vikt, äta hälsosammare eller kanske sluta röka. Imorgon ser jag det tydligt på gymmet, en hel massa nya ansikten som rycker lite smånervöst i maskinerna, i hopp om att skapa en positiv förändring. I mars ser jag bara samma gamla jäkla ansikten som jag gjorde förra året, de flesta som lovat sig en bättre hälsa har redan gett upp. Och det gör mig ledsen…

Nyårsdagen är inte bara nyårsdag, det är också internationella pizzadagen. Ingen dag på året äts det så mycket pizza som idag. Kebabpizza, svenskarnas favorit skeppas ut från pizzeriorna idag som om det vore majskorn i en lösbajs… Och här sitter en jäkla massa människor som i natt avlagt ett löfte om ett hälsosammare liv och sedan sitter där idag med en fet pizza. F-n, kan du inte klara av första dagen, hur fasen ska det gå de andra 364??? Det gör mig också ledsen…

Anledningen till att jag blir ledsen över detta, är för att jag vet hur det känns att svika sig själv. Jag har genom åren lovat mig själv massor av saker som jag inte levt upp till. Det finns sällan något så förödande som att avge ett löfte till sig själv, för att sedan inte klara av det. Det gör dig olycklig, fyller dig med ångest och det får dig att må sämre än du förtjänar. När du inte lever upp till eller strävar efter att bli den person du vill vara, så kommer du ha svårt att leva ett långsiktigt lyckligt liv. Jag vill se dig lyckas! Jag vill se dig fixa ditt nyårslöfte! Jag vill se dig lycklig, oavsett om jag känner dig eller inte! Så idag ger jag mina tre bästa tips för att fixa det!

Sätt ett SMART-mål

Om du avger ett nyårslöfte, se då till att formulera det som ett mål. Det finns ett antal varianter på mål, själv använder jag mig alltid av den klassiska SMART-modellen. Det är en enkel guide till hur du ska sätta upp ditt nyårslöfte för att maximera chanserna att genomföra det.

Specifikt

Att bli hälsosammare är inte speciellt specifikt, bli mer konkret! Vad innebär hälsa för just dig, definiera hälsa.

Mätbart

”What gets measured gets done” lyder ett amerikanskt talessätt. Jag vill gå ner i vikt är kanske specifikt, men för att det ska bli ett vettigt mål måste det gå att mäta. Vad väger du idag och vad vill du väga? Din målvikt är mätbart.

Attraktivt

Vill du egentligen gå ner i vikt? Eller är det din mamma, partner och samhället som vill det? Du kommer aldrig lyckas med en långsiktig förändring om det inte är du som egentligen vill göra det. Om du verkligen vill göra en förändring, sätt dig och känn känslan över de fördelarna du skulle få när du gjort förändringen. Kan du se en framtida bild av allt det positiva som en förändring bidrar med, så kommer du ha lättare för att kämpa dig igenom de tuffa stunderna!

Realistiskt

Jag väger 65 kilo innan den 31 januari 2017. Skulle jag sätta det målet skulle det inte vara realistiskt. Om jag inte kapade av 1/3 av mina kroppsdelar och det är jag inte sugen på. Sätter du orealistiska mål så kommer du inte orka motivera dig för att nå dem. Du kommer bryta ditt nyårslöfte.

Tidsatt

Jag ska väga 85 kilo. Jaha, när då? 2070? Vi måste ha en deadline när vi ska ha nått vårt mål, annars kommer vi bara att dra ut på det. Vi människor är lata av naturen, så vi kommer skjuta upp arbetet om deadlinen sätts för långt iväg. På samma sätt som vi ger upp då om deadline sätts orealistiskt nära. Du behöver hitta ett datum och mätbarhet som är lagom utmanande för dig.

Själv satte jag ett mål 17 maj 2009. Innan den 17 maj 2010 väger jag max 89 kilo. Den dagen vägde jag in mig på 115 kilo. Jag gav mig alltså ett år för att gå ner 26 kilo. Det kom jag fram till efter att ha läst på, en hälsosam viktnedgång ligger på ca. 0,5 kilo per vecka. 52 veckor, 26 kilo, perfekt synkronisering! 😀 Jag missade målet med en vecka, den 24 maj 2010 vägde jag in mig på 88,8 kilo. Det tog 53 veckor. Den delen brydde jag mig inte så mycket om, däremot att jag hade fått en helt ny livsstil som jag har glädje av resten av livet, det brydde jag mig mycket om. För vilken idiot som helst kan gå ner i vikt, att hålla den borta är den stora utmaningen och då handlar det om förändrad livsstil. Efter jul- och nyårshelgerna i år väger jag nog in kring 92 kilo, nästan sju år senare.

Ska du bli hälsosammare under 2017, då handlar det om långsiktiga, små förändringar som du tar steg för steg. Inte massiv förändring från dag 1, som du inte orkar hålla i efter två veckor!!

Börja idag

Är du en av dem som sitter och svullar i dig pizza på nyårsdagen, fast du vill att 2017 ska bli ett hälsosammare år? Ät då upp skiten, men gå ut och gå en promenad efter. Avger vi ett nyårslöfte eller sätter ett mål, börja med att ta första steget direkt. Det svåraste är att komma igång, så när du agerar direkt får du en skön feeling. Du är helt plötsligt inte bara en drömmare, utan du har börjat bli den person du vill vara! En person som tar ansvar för ditt eget välmående och lycka! Den känslan kommer i slutändan vara bättre än att uppnå själva löftet!

Berätta och ta hjälp

När vi försöker göra en förändring i oss själva, så är det jäkligt svårt utan omvärldens stöd. Berätta för familj och vänner vad ditt nyårslöfte är, få människor att heja på dig! Eller som skulle håna dig om du misslyckades! Gör vad som krävs för att du ska känna dig tillräckligt bunden till att leverera ditt löfte. Det är oftast jobbigare att behöva skämmas för att vi inte gjorde förändringen, än att faktiskt göra förändringen i sig. Så jag gillar när du berättar. Har du ingen att berätta för eller du inte vågar, lägg ett mail eller ett PM till mig på Facebook, så ska jag coacha dig mot att nå dit du vill!

Den andra delen är att ta hjälp. Även om du berättar för din familj och vänner om att du vill skapa en förändring, så är chansen liten att de är experter på den förändring du vill göra. Vill du få en hälsosammare livsstil, besök en PT, läs böcker om kost, kolla alla fantastiska träningskunniga människor på Youtube. Det finns en hel värld med människor som redan har gjort förändringen du vill göra och de finns där för dig! På samma sätt som jag försöker hjälpa dig med att få ett lyckligare liv, finns det miljontals duktiga människor på alla möjliga områden som vill försöka hjälpa dig. Många är bra, en del är mindre bra, så se till att kolla igenom lite olika för att se vilka som passar dig!

Det var tre tips för hur du faktiskt kan bli en av de få som lyckas leverera ditt nyårslöfte! Jag hoppas verkligen du fixar det!! Själv spenderade jag en del av nyårsafton med att skriva några av mina mål för 2017 (skriv alltid ner dina mål, och kolla på dem kontinuerligt). Det brukar jag göra långt tidigare, men i år har det inte funnits tid. Så jag avslutar med att berätta och ta hjälp! 🙂 Ett mål är att innan 2017 års slut ha över 1 500 som gillar happycato.se på Facebook. Ett annat är att ha över 1 000 följare på Instagram. Ett tredje att jag har haft 25 000 unika läsare på bloggen under 2017. Dessutom ska jag ha varit ute och föreläst vid minst 25 tillfällen. Allt det här har jag olika strategier för, som ni kommer få se framöver, men jag behöver alltid er hjälp!! Gillar ni det ni läser hos mig, sprid det till andra, gilla mina inlägg, dela eller skrik det i kassan på Konsum! 🙂

Tack för allt ert stöd under 2016! Jag har verkligen uppskattat all kärlek det finns hos kända och okända personer. Alla er som stöttat mig i mina val, i min mammas kamp och i vår familjs sorg. Jag hoppas att det gått fram till er att det går att vara, i grunden, en lycklig människa även i de svåraste tiderna! Min högsta önskan för 2017 är att ni och jag får ett riktigt lyckligt år med massor av nya härliga händelser!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

En riktig man…

Marcus Cato

11 december, 2016 19:52 11 december, 2016

492 views

1 kommentar

Efter förra söndagens inlägg funderade jag en del över mig själv. Samma funderingar som återkommit genom åren, att jag alltid känt mig en aning annorlunda. Jag tänkte på, hur många 37-åriga män sitter och skriver om sina känslor inför att äta sin mammas mat? Det kryllar inte av dem…

I förra veckan var jag i Stockholm på konferens. Det var föreläsningar och seminarier, väldigt lite nytt och inte speciellt inspirerande. Fram till det sista seminariet, då jag hade valt ett ämne långt ifrån det jag jobbar med. Det skulle handla om hur man skapar framgångsrika tjejjourer, men det visade sig också finnas en föreläsare som drev en killjour. Hur han jobbade med yngre killar för att bryta ner machokultur och få dem att förstå att de lever i ett samhälle där den manliga normen är skadlig för både dem och andra.

För mig var det rätt skönt att höra. Idag har jag inga större problem med att vara mig själv, ni som läser bloggen har antagligen märkt det. Däremot så känns det ändå, då och då, obekvämt att vara en man som påverkas av de normer som råder. Jag behöver ständigt förhålla mig till en kultur jag aldrig trivts i. Det har tagit hela livet att hitta en bra väg fram i detta! Förr föll jag i fällan att tro att självsäkerhet byggde på att vara macho, att vara framgångsrik och med ett superego. För det är den bild vi matas med som killar. Vi ska vara en blandning av Rambo, Macgyver och JR Ewing i en och samma person.

Det har tagit mig hela livet att inse, att om du inte lever upp till den manliga normen, så behöver det inte betyda att du är en mes. För det är den andra bilden av en ”man”, en toffelhjälte, en ynkrygg, någon som ständigt är till lags. Lever du inte upp till machokulturen, då måste du vara en ynkrygg. Jag trodde det bara fanns de två valen. Som George McFly och Biff Tannen i Tillbaka till Framtiden. I den ena tiden är George en push-over, i den andra är Biff det. Och eftersom jag inte klarade leva upp till machokulturen, så blev jag ynkryggen som inte stod upp för mig själv. Och det ledde till självhat.

Problemet är att båda två är stora j-vla bluffar. Den manliga machonormen är förödande, både för männen som försöker leva upp till den och kvinnorna som tvingas leva med den. Kolla på en kille som Dan Bilzerian, killar, är det verkligen så vi vill leva??? Han är bara en yngre och skäggigare variant av Donald Trump. Problemet är att det är den här kulturen som dominerar världen, det är den här kulturen som sitter på makten och strävar hårdast efter den. Och deras livsstil är det som vi, på något galet sätt, har börjat tro innebär ett lyckligt liv. Vilket gör att yngre killar strävar efter samma sak och ramlar in i samma normer. Jag läste om en undersökning från Pew Research Center som visade att 81 % av alla 18-25 åringars viktigaste eller näst viktigaste mål i livet var att bli rik. 51 % av dem rankade att bli känd på första eller andra plats. Och det är inte som Ernst de sitter och drömmer om att bli! F-n, vi slussar unga människor rätt in i olyckliga liv! Tro fasen att psykiska ohälsan ökar i samhället! För mig handlar det till stor del om den rådande machokulturen, att du bara är något om du är rik eller känd.

Du kan vara omacho och självsäker, det är ingen motsats. Det handlar mycket mer om att stå upp för dig själv och dina värderingar, än att vara macho. Och vi behöver fler män som är just den kombinationen, omacho och självsäkra. Män som kan vara förebilder, stå upp för att förändra orättvisor i samhället och gå före så att andra börjar följa. För mig är det vad riktiga män (och kvinnor) borde göra. Det är vi män som har makten i världen, det är oss som de yngre killarna lyssnar på. Det är bara genom att vi börjar visa på alternativa vägar som vi kan skapa en förändring.

Jag vet att det finns massor av män därute som känner sig obekväma i den rådande manliga normen. Jag tror det finns massor av män som inte ens reflekterat över att de lever i den. Alla ni som har en mamma, en fru eller en dotter som ni älskar. Som vill dem det allra bästa och inser att de inte ges samma förutsättningar till ett bra liv. Eller som tycker att det är viktigare att din son blir lycklig, istället för att han blir rik! Jag talar till alla er män som faktiskt varje dag kan ta ert lilla ansvar och börja slå hål på myten om machokulturen!

Statistik visar att 98 % av alla sexualbrottsförövare är män. 85 % av alla som misshandlar är män. 70 % av alla självmord är män. 65 % av alla som utsätts för misshandel är män. Det är dags att göra något åt det! För jag är trött att behöva förhålla mig till en norm jag inte passar in i! Jag vill fortsätta kunna uttrycka känslor, förespråka lycka och annat som klassiskt sett ansetts omanligt! Jag är stark nog att göra det idag, men det sitter säkerligen massor av andra killar som sitter och mår piss för att de lever i ett samhälle som inte tillåter att de får vara sig själva! Och det finns en massa tjejer som mår piss för att de tvingas anpassa sig efter den manliga normen. Låt oss förändra det! Deras, din och min långsiktiga lycka är beroende av det!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

PS. Tack till alla som röstat på namnförslag på min bok! Ni som ännu inte gjort det, kan fortfarande göra det här! DS.

1 kommentar

Glädje Lycka Mening

Gör upp med dina fördomar och rädslor!

Marcus Cato

24 november, 2016 19:59 24 november, 2016

438 views

Kommentarer inaktiverade

Det här är min vän Bahaa. Han kom till Sverige, från Syrien, för ett par år sedan. Vi har känt varandra i snart 1 1/2 år och vänskapen med honom…

Det här är min vän Bahaa. Han kom till Sverige, från Syrien, för ett par år sedan. Vi har känt varandra i snart 1 1/2 år och vänskapen med honom har berikat mitt liv på flera sätt. Idag tänkte jag därför koppla vår vänskap till lycka och hur viktigt det är att möta våra rädslor.

En av de saker som jag inte är stolt över och som ingen vet, är att jag första gången jag fick rösta i ett val, valde att lägga min röst på Skånes Väl, i valet till regionfullmäktige. Skånes Väl var en samling av ett antal partier som hade gått ihop för att ställa upp i regionvalet. De var främlingsfientliga och drev också frågan att få sälja alkohol i vanliga butiker. Jag vet inte om det var det senare som lockade mig mest att rösta på dem. Oavsett har det mindre betydelse, det vore samma logik som att rösta på Hitler för att man tyckte han hade klok politik kring infrastruktur. Eller att rösta på Sverigedemokraterna för att man gillar deras äldrepolitik. Det går liksom inte att stötta ett sådant parti för en sakfråga som överskuggas av en världssyn som man inte delar. Oavsett vilket, så föll min röst på Skånes Väl. Det spännande är att jag inte kände några invandrare. Vi hade en bosnisk kille i min gymnasieklass, Brahim, som var trevlig, men han var aldrig med i någon av våra andras gemenskap. Och sen fanns det ett antal personer till från forna Jugoslavien som jag visste fanns. Jag hade egentligen inte något problem med någon av dem, men ändå fanns det en rädsla för dessa invandrare. Så pass stor, att jag valde att lägga min röst på ett främlingsfientligt parti.

Idag kan jag både skratta och skrämmas över den rädsla jag kände. Samtidigt vet jag att många känner samma ogrundade rädsla idag, och det skrämmer mig ännu mer. Det är naturligt för oss att vara rädda för det vi inte känner. Det finns en anledning till att mörkret skrämmer många, för vi tappar en del av vår kontroll då. Som jag har varit inne på många gånger tidigare, så är den upplevda kontrollen så viktig för vår lycka. Därför handlar det om att möta sina rädslor, se att de inte är så farliga som vi tror. Genom det skapar vi en upplevd kontroll. För mig har Bahaa och andra varit ett sätt för mig att uppleva kontroll för något som tidigare var okänt. Speciellt de sista fem åren har jag fått möta människor som kommer från andra länder och i det insett att vi är i grunden väldigt lika, oavsett om du är svensk, somalier, australiensare eller syrier. Vi är rädda för samma saker, vi känner glädje för samma saker och vi har samma drömmar i livet. Det är i den insikten som rädslan försvinner. För när jag vet att människor från andra platser på jorden i stora delar tänker och agerar precis som mig, då blir det inte heller något farligt. Jag behöver inte vara rädd för det. Jag upplever kontroll, där jag tidigare gick runt med en obefogad rädsla. Det här har varit en av de viktigaste insikterna i mitt liv, för det ändrar perspektiv. Det är då jag vågar säga upp mig från jobbet, för att jag vill möta min rädsla att inte ha trygghet. Det är då jag vågar åka ensam till ett annat land och bo hemma hos en okänd människa, för jag vågar utmana mina rädslor. När jag vågar utmana mig själv och mina rädslor, med ett positivt utfall, så upplever jag till slut kontroll. Det skapar förutsättningen till ett lyckligt liv.

Vänskapen med Bahaa har också givit bidragit med de andra stegen i lyckotrappan. För när vi väl har etablerat känslan av kontroll, att den du möter inte är så olik dig, då kan ni också börja utbyta saker. Ett förtroende och en relation byggs. Det är i den som vi sedan kan börja uppleva utveckling. Vi kan ofta sitta i timmar och diskutera frågor som rör historia, religion, det svenska samhället osv. Jag har lärt mig massor i de diskussionerna. Det är i mötet med andra människor som vi lär oss mest, både om världen och om oss själva. Att få sitta med någon som inte är uppväxt i Sverige och som ställer frågor om varför saker och ting är på ett visst sätt, det får mig att tänka till. Vi håller inte alltid med varandra, vi kan ha olika syn på saker och ting, för vi är präglade i olika kulturer. Däremot så har vi alltid en respekt i vår dialog, som leder till ett breddat perspektiv, från båda hållen.

Om du får en ny vän, så skapar det ju naturligt det tredje steget i lyckotrappan, samhörighet. Det blir inte samhörighet på det sättet som vissa partier vill att vi ska ha, att vi som svenskar har samhörighet. Det här skapar samhörighet som människor, bortom nationaliteter och religioner. För mig har det en stor betydelse, för det berikar min värld istället för att begränsa den. Vad säger att jag skulle känna större samhörighet med någon för att de är födda i samma land eller har samma hudfärg?

Till sist, min och Bahaas vänskap bidrar också till ett högre syfte. Från första början baserades vår relation på ett mentorskap, skapat i ett projekt jag precis hade slutat jobba med. Där inbodda sölvesborgare ingick ett mentorskap med en nyanländ. En av de största svårigheterna i vårt svenska samhälle är att som nyanländ få ett svenskt nätverk. Mentorskapet var en del av att skapa ett sådant nätverk, samtidigt som det var en hjälp att förstå det svenska samhället, träna språket och för mig som mentor få lära känna en ny kultur. Det började alltså med ett mentorskap, som blev en vänskap. Jag tycker fortfarande det fyller ett högre syfte. Jag får fortfarande bidra med att öka kunskapen om Sverige, samtidigt som vänskapen i sig visar på just allt detta som jag skrivit om idag. Det visar på att när vi möter våra rädslor och fördomar, det är också då de kan försvinna.

Det enda negativa med vår vänskap ligger inte hos honom, utan hos mig. Jag lever ständigt med dåligt samvete för att vi inte hinner ses så ofta som jag vill. Det dåliga samvetet är dock ett litet pris att betala, för vänskapen ger som sagt så mycket mer tillbaka!

Jag tänker som Red i Nyckeln till Frihet, att jag önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och prata med den där ynglingen som lade sin röst på Skånes Väl en septemberdag 1998. Berätta för honom att livet skulle bli bra mycket rikare och bättre om jag istället omfamnade det jag var rädd för. Antagligen hade jag inte lyssnat, för jag förstod inte bättre då.

I mitt förra inlägg tog jag upp det här med att känna sig inkluderad och den frustration som skapas av exkludering. Det är vårt samhälles största utmaning idag. Vi behöver inkludera alla de som kommit till vårt land, men vi måste också börja inkludera de som bott här i hela livet, men som inte känner sig inkluderade. Som känner sig som främlingar på en plats de alltid bott på. Det handlar om att bli sedd som människa, oavsett hudfärg, religion, sexuell läggning mm. Det är i exkluderingen farorna ligger, det är där hat kan gro. Och det börjar med dig och mig, vem eller vilka kan du inkludera? Kan du börja med ett leende och ett hej till en människa du annars inte skulle hälsa på? Du har med största sannolikhet mindre rädsla och mer lycka att vinna på det!

På måndag börjar Bahaa jobba, han kommer nu göra det svenskaste av allt, betala skatt! 🙂 Jag är otroligt glad för hans skull, för det finns en enorm vilja att bidra. Inte bara hos honom, utan hos alla nyanlända jag möter. De vill inget hellre än att inkluderas, att få vara del av samhörigheten. Den processen är du och jag del av! Så bara gör!

Imorgon skall jag utmana lite fler rädslor och fördomar. Jag ska nämligen till Stockholm och det vet vi ju alla hur stockholmare är… Eller… 😉

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Lycka Mening

Mycket yta, lite innehåll

Marcus Cato

4 november, 2016 13:18 4 november, 2016

419 views

Kommentarer inaktiverade

Nu har du klickat på något som du inte hade en aning om vad du egentligen klickade på, men till skillnad från de flesta andra så klickade du åtminstone dig…

Nu har du klickat på något som du inte hade en aning om vad du egentligen klickade på, men till skillnad från de flesta andra så klickade du åtminstone dig hit!

Blir ett kort spontant inlägg, det är lika bra att skriva när inspiration och tid sammanstrålar. 🙂 Jag har suttit och redigerat i min jobbsökarbok och fått in de sista intervjuerna i texten. Det var också då jag fastnade för ett av svaren som jag fått från två kloka kvinnor, Anna och Anna. De svarade på en fråga om CV och personligt brev som jag tyckte skildrar något mycket större än bara just den delen. De tycker att för många gått i samma CV-skola och det blir bara yta, inget innehåll. Är det inte så i hela världen just nu?

Läste exempelvis en artikel som berättade om en studie kring det vi delar på sociala medier. 59 % läste inte artikeln, utan delade ändå. Vi ser bilden, rubriken och ingressen. Ni som följer mig på Facebook kan ju gå in och kolla på mina inlägg som jag delar där. Det är tre eller fyra rader, som jag kan påverka hur jag vill. Jag skulle kunna skriva vad skit som helst i ingressen, så skulle 59 % av de som delar det, ha gjort det utan att ens ha klickat på länken. Tar vi sedan dessutom de tusentals som nås av artikeln genom delningarna, så kommer de flesta av dem inte heller läsa artikeln. Däremot se bilden och ingressen. Våra sociala medier är dessutom relativt ensidiga, vi får upp det i flödet som vi gillar. Är du rasist så får du med största sannolikhet upp fler artiklar som stödjer din världsbild, än tvärtom. Därav kan artiklar från Storkens Nyheter och andra satirsidor få massor av spridning, men som tyvärr många tror är sanna. Det är alltså två problem i ett, vi matas med ensidiga nyheter och sedan har vi inte ens orken att läsa dem, utan vi bildar vår uppfattning på sensationslystna rubriker och ingresser som är skapta för att få läsare.

Vi matas med ett sådant flöde av information idag, att utrymmet att verkligen sätta oss in i ämnen blir så svårt. Så vi löser det genom att suga in bilderna och rubrikerna. Jag är inte ett skit bättre, möjligtvis att jag väljer att läsa mina rubriker på Text-TV istället (jag är ett barn av den tiden), men jag gör på samma sätt. De som har studerat kommunikation och mänskligt beteende, det är de som förstår att det här är en bisarr värld. En värld där vi är på väg att totalt sluta reflektera. Vilket i sin tur leder till att det inte finns någon mening att skapa innehåll, för det är ändå bara ytan som räknas.

Samtidigt som jag känner att vi människor aldrig någonsin haft så stort behov av att söka en djupare mening. Problemet är att vi alltmer söker den på en ytlig nivå. Vi har de sista åren blivit så extremt tränade på att ta in världen via sociala medier, som fångar oss i vår ytlighet, att vi inte längre har förmågan att bryta oss loss och söka något djupare. Ur ett perspektiv för en lycklig värld är vi som rådjur i strålkastarljuset just nu. Vi är totalt förlamade av ytligheten, valfriheten och informationsflödet. Samtidigt vet vi, precis som rådjuret, att ett skutt släpper förlamningen, en handling som tar tillbaka din kontroll räcker för att kunna hamna rätt igen. Vi vet alla detta innerst inne, vi vet att världens ytlighet inte leder oss till lyckligare liv, vi vet, att vi ändå blir fångade av det. Vi blir förblindade av allt bling-bling.

Världen kommer fortsätta rulla på i sin ytlighet, men du har möjligheten att ta ett skutt från strålkastarljuset och börja agera. Du har kontroll över din egen lycka, välj innehåll före yta. Du har också möjlighet att ta ditt ansvar för andras lycka, genom att sluta bidra till ytan och istället skapa innehåll i andras liv.

Ha en fantastisk helg och kom ihåg att spela andras favoritlåt! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

PS. Det tog emot att använda bilden på Facebook, men den var tvungen att fylla en poäng… DS.

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Att vara hel och del samtidigt

Marcus Cato

23 oktober, 2016 20:15 23 oktober, 2016

452 views

Kommentarer inaktiverade

Har du någon gång sett en fågelflock eller ett fiskstim, med massor av individer, röra sig som om de vore ett. Där varje individ på något magiskt sätt vet exakt…

Har du någon gång sett en fågelflock eller ett fiskstim, med massor av individer, röra sig som om de vore ett. Där varje individ på något magiskt sätt vet exakt när den ska flytta sig och åt vilket håll. Massor av individer blir till en helhet som presterar bättre. Dagens inlägg får handla om denna tanke. De sista månaderna har tanken kring helhet och delar varit en av de mest frekvent förekommande i min skalle. Hur oerhört viktigt det är för oss att förstå att varje helhet är en del av något större. Och att varje del är en helhet i sig själv. Min spaning är att vi ser tydliga tendenser där vi tappat förmågan att se helheter i ett större sammanhang. Både i det stora och det lilla.

En snubbe som fattade det här med hel och del, det var Carl von Linné. Hela hans livsverk gick ut på att kategorisera djur och växter. Ett Granny Smith-äpple tillhör äpplen, som tillhör trädfrukter, som tillhör frukter osv. Fortsätter vi åt det hållet är vi till slut uppe i universum. Ett äpple består av skal, fruktkött, kärnor. Kärnan består av… Fortsätter vi så kommer vi till slut på atomnivå. Ett äpple är en helhet, bestående av delar, men det är också en del av något större. Allt på denna jord är helheter och delar, beroende på hur nära eller långt ifrån vi står.

Problemet är att vi har alldeles för lätt att fokusera på något och se det som en egen helhet, när det i alla lägen också måste ses som en del av något större. Det kan vara en enhet eller förvaltning i en organisation, den är i sig en helhet. Den ansvarar för vissa områden i organisationen, men den är del av en större helhet. Det blir lätt så att enheten ser sig som sin egen, den tar ansvar för sitt, driver mot sina mål och kan göra gott i det. Däremot så kanske det går stick i stäv med hela organisationens mål. Enheten vill göra sitt bästa, men eftersom de inte kan se sig som en del av något större så blir det problem. Vi som enskilda individer kan hamna i samma dilemma. Vi är en helhet i oss själva med egna mål, och vi missar kanske att vi är en del av en avdelning, familj eller ett lag.

Vi individer är i sig en helhet, men också delar, som i sin tur består av massor av delar. Även här kan vi missa att se helheten. Kanske vi lägger all vår tid på att utveckla stora muskler och tar anabola steroider för att få dem. Det gynnar våra muskler, men de skadar både andra delar och helheten. Eller att vi i stunden ger oss hän i sex utanför vår relation trots att vi vet att samvetet kommer äta upp oss. Ett litet delbehov att fylla en känsla här och nu kan få förödande konsekvenser på ditt känslosystem. Och det kan få förödande konsekvenser på din familjehelhet.

photo-1459128806329-1b61d19a0f93

Naturen och våra kroppar består av massor av delar, men på något sätt vet de med sig att de är del av en helhet. Jordens kretslopp, kroppens olika organ som samverkar osv. Allt består av miljarder olika delar som samspelar till en helhet som fungerar. Problemet är att vi människor i mångt och mycket tappat förmågan att se oss som både en helhet och som delar av en helhet. Vi har kanske aldrig haft den, men jag känner att vår värld har ändå under en kort period i världshistorien varit på rätt väg. Som att Tesla släpper alla sina patent, att massor av nya datorprogram är Open Source, att många låter sina fotografier, musik osv. användas fritt av andra. Allt det här har varit en utveckling mot en öppenhet, en globalisering. Vi människor har varit på väg att förstå att vi är ett, att vi tillsammans är en helhet. Vi är inte längre bara sölvesborgare, svenskar eller europeer, vi är världsmedborgare. Vi inser att vi är helheter som är delar i ett större system. Sölvesborg mår bara bra i längden om Sverige mår bra. Sverige mår bara bra i längden om Europa mår bra. Och Europa mår bara bra i längden om resten av världen också mår bra! Det har funnits en hel del tecken på att vi har vandrat mot den förståelsen under ett antal år. Det finns fortfarande mycket positivt som händer i de delarna. En yngre generation växer fram som ser det som naturligt att vara del av något större, men samtidigt förstå att de också är en helhet.

Problemet är att jag ser en ny väg, en återgång. Allt fler börjar åter värna om sin egna lilla del. Sverige stänger gränserna, EU gör detsamma. USA vill bygga murar. Vi går in i en protektionistisk tid där vi åter börjar se oss som helheter utan att vara del av något större. Detsamma ser jag i företag och organisationer. Där samverkan innan fanns, ser man nu konkurrens igen. Eller förvaltningar som ser sig som en egen helhet, utan koppling till organisationen som helhet. Sverige är redan sen tidigare världens mest individualiserade land. What´s in it for me är frågan som ställs varje gång. Ska vi börja se oss bara som svenskar, sölvesborgare eller att vi själva är en helhet som förtjänar allt, då är vi farligt ute. Donald Trump är bara ett tragikomiskt exempel på allt detta, en parodi, men han har kommit fram för att vi just nu lever i en period där vi har tappat helheten och bara tänker på det egna. Donald Trump är den optimala egoisten, han kommer vara världens bästa på att styra världen rakt in i detta. Det är dock inte han som är det största problemet, det är alla vi som inte lyfter blicken, inte ser att vi är del av något mycket, mycket större. Att vi inte tar in hur vi skulle kunna leva i ett perfekt system, som naturen, om vi bara håller blicken lite längre bort. Då skulle personer som Trump, Åkesson, Löfven, Kinberg Batra(de driver alla mot samma håll) och en massa andra på olika nivåer i systemet aldrig tillåtas driva de frågor de gör idag. Vi behöver få andra typer av människor på de platserna, människor med visioner, människor med drömmar, människor som ser att alla delar är en helhet och att alla helheter är delar.

Jag har tidigare skrivit att protektionism är ett sätt att försöka skapa kontroll, det första basala steget i lyckan. Och det funkar kortsiktigt, vi känner att vi har kontroll över vår helhet, vår del av systemet. På lång sikt är det förödande, du kväver utvecklingen, du kväver samhörigheten och du kväver känslan av att ha ett högre syfte. En nation, ett företag, en avdelning eller en person kan skydda sig en stund genom att försöka utesluta, men det kommer gång på gång straffa sig. Du kan inte bli lycklig genom att stänga in dig, du kan inte bli lycklig om du tror att du inte är del av något större och bidrar till det. Det gäller i alla delar.

Inte mitt muntraste inlägg, men ett av de viktigaste! 🙂 Vi behöver lyfta blicken, för min lycka och din lycka är så oerhört beroende av de helheter som vi är del i. Jag kan inte vara lycklig på sikt, om världen runtomkring mig inte är det! Vi behöver alla inse detta och göra vårt bästa för att lyfta blicken, åtminstone ett steg upp. Vad är du del av där du kan göra en positiv skillnad? Det är min enda fråga idag… Jag tycker världen är en fantastisk plats och det är den för att du och jag gör den sådan! Den kan dock bli så oerhört mycket bättre och det är vi som måste skapa visioner tillsammans, få bort de som vill stänga in oss och skapa en värld som vi vill ha. Den världen kan vi vara delaktiga i varje dag, genom att bidra till att göra positivt i vår lilla del! Världen blir bara dystopisk om vi tillåter den bli det!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Etikett: utveckling

Tre tips för att fixa nyårslöftet

En riktig man…

Gör upp med dina fördomar och rädslor!

Mycket yta, lite innehåll

Att vara hel och del samtidigt