Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: utveckling

Ett kapitel avslutas för att ge plats åt ett nytt

Idag stängde jag ett stort kapitel i mitt liv. Efter nästan fem år i Sölvesborgs Kommun lämnade jag i eftermiddags in min uppsägning. Det finns många anledningar till det, ett liv som…

Ego

Idag stängde jag ett stort kapitel i mitt liv. Efter nästan fem år i Sölvesborgs Kommun lämnade jag i eftermiddags in min uppsägning. Det finns många anledningar till det, ett liv som är enkelt och igenkänningsfaktorn var två av anledningarna. Jag känner att jag inte utvecklas på samma sätt längre, det i sin tur tar bort en del glädje och till slut har jag landat i att det var dags för något nytt.

I mina funderingar över det här, som har pågått under en lång tid, så har jag landat i att det bara funnits två anledningar att stanna. Den ena är alla de ungdomar jag får möjlighet att möta i mitt arbete, som jag får se växa och som ger så oerhört mycket glädje och klokskap tillbaka. Det finns inte ett möte med en ungdom som inte inneburit att jag har lärt mig något nytt. Varje gång vi kört igång en ny utbildningsomgång med arbetslösa ungdomar så har min motivation kommit som ett brev på posten. Det gör den fortfarande! Den andra är alla, fullständigt fantastiska, människor jag har fått äran att arbeta med under de senaste fem åren. Jag skrev till min chef i samband med mitt beslut, att jag har aldrig varit på en plats som Sölvesborgs Kommun (och de kollegor jag samarbetat med i regionen) där jag genuint tyckt om och uppskattat så många människor. Jag trodde inte det fanns så många härliga personer på en samlad plats. Jag har genom åren varit lyckligt lottad och haft många underbara kollegor och medarbetare, men aldrig i så stora mängder som de senaste åren. Jag har heller aldrig varit på en plats där jag känt mig så genuint omtyckt och uppskattad trots att jag ibland varit väldigt obekväm när jag upplevt att saker inte gått till på rätt sätt. Den sista veckan har jag sett att personalen är hjärtat i en organisation, resten av kroppen kan vara totalt funktionsoduglig, men finns det bra personer med stort engagemang, så kommer hjärtat fortfarande pumpa ut massor av energi i systemet. Det finns bara kärlek från min sida till alla dessa människor.

’Tänk att jag på fem år har fått leda verksamheter och projekt som jag i min vildaste fantasi aldrig skulle få göra. Det har varit att utveckla metoder för att få personer på försörjningsstöd att bli självförsörjande, få nyanlända att känna sig välkomna till Sölvesborg, hitta metoder för hemmasittande barn att komma tillbaka till skolan, bygga upp en verksamhet för att stötta arbetslösa ungdomar, utveckla ungt entreprenörskap, arbeta med värdegrundsfrågor och en himla massa annat. Det som jag är mest stolt över är att nästan alla dessa projekt är eller håller på att bli implementerade i ordinarie verksamhet. Det finaste betyg jag kan tänka mig. Plus att jag fått vara med och skriva massa roliga projekt som har inbringat miljontals kronor för att förbättra Sölvesborg och Blekinge. Nu när jag tänker tillbaka på det är det nästan så jag ångrar att jag sagt upp mig, men bara nästan. 🙂 Jag vet att mitt beslut är det rätta, efter att jag lämnat in uppsägningen kändes det som flera ton lättade från mina axlar. Tyvärr känns det tråkigt att en del av den tyngden landar hos min personal, den allra bästa arbetsgrupp jag kunde tänka mig. Är det något som känns jobbigt så är det att behöva lämna dem och dessutom göra deras framtid grumligare att se. Det kommer gå bra för dem även utan mig, de är kloka människor, men det är ändå jobbigt för de har blivit några av mina närmaste vänner som gått igenom mycket!

Vad väntar nu för min del? Det vet jag faktiskt inte, förutom tre månaders uppsägningstid. Jag är öppen för förslag! 🙂 Det kan vara heltid, deltid eller konsultuppdrag. Jag är både flytt- och pendlingsbar. Södra Sverige är att föredra, helst nära kusterna. Alternativt kan jag tänka mig en utmaning utomlands, så länge engelska är språket! 🙂 Oavsett vilket så har jag tre punkter i mitt huvud som jag vill att min nästa uppdragsgivare kan leverera:

  1. Det ska finnas ett större syfte, uppdraget måste bidra till att förbättra världen på något sätt. Det kan vara i det lilla eller det stora, men syftet skall vara klart och att det finns en helhetssyn i det
  2. Det skall finnas en tydlig värdegrund som också efterlevs i verkligheten
  3. Frihet under ansvar. Jag arbetar bäst där jag får skapa utifrån relativt fria tyglar i samverkan med andra. I alla mina jobb har jag levererat resultat och det bygger mycket på att jag fått stor frihet under ansvar

Resten löser vi säkerligen tillsammans! 🙂

Det roliga är att det redan känns som det öppnar sig nya dörrar, bara på några timmar. Uppdrag som egenföretagare som kanske med lite tur omvandlas till realitet framöver. Fast jag ser ju gärna fler dörrar gläntas, så du som känner mig eller läser bloggen och tycker att Marcus Cato är en kille jag tror på. Just du, får just idag gärna dela detta inlägget på Facebook, eller sprida det på annat sätt, till någon som skulle behöva mig till sin verksamhet!

Och skulle det vara så att du som läser känner att du kan leverera på de tre punkterna eller bara är nyfiken på vad jag kan erbjuda, maila mig på marcus@happycato.se eller ring 0732-68 52 11. Eller skriv några rader i ett meddelande på Facebook.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

5 kommentarer till Ett kapitel avslutas för att ge plats åt ett nytt

Ett enkelt liv

Jag har spenderat helgen med pappa i sommarstugan. Några hål golf i fredags, ett par promenader vid havet, lite god mat och flera timmars skrivande på en roman jag alltför…

Ett enkelt liv

Jag har spenderat helgen med pappa i sommarstugan. Några hål golf i fredags, ett par promenader vid havet, lite god mat och flera timmars skrivande på en roman jag alltför länge åsidosatt. Livskvalité för mig. Det har fått mig att fundera mycket över begreppet ett enkelt liv.

När jag gick vid havet i lördags piskade vinden mitt ansikte, den drev upp sand över mig och vågorna slog mot full kraft in mot stranden. Där och då kände jag mig mer levande än jag gjort på mycket länge. Jag kände mig frisk (hälsa är min viktigaste värdering), jag kände mig lycklig och jag kände en klarhet i huvudet. Det var som att mina tankar och naturen möttes i perfekt harmoni. Jag var där och då, fullt ut. Kvällen innan hade jag läst ut den mest annorlunda ledarskapsbok jag läst, som handlade just om detta. Väl värd ett inköp! (klicka på bilden för att köpa den)

Presence

Vi har i mångt och mycket tappat vår kontakt med den värld som vi människor är skapade i och av. Facebook, TV, mobiler och en massa annat är inte vår naturliga tillvaro. Allt det har vi konstruerat för att göra våra liv lättare, men de är inte konstruerade för att göra oss lyckligare. Alla tekniska innovationer har drivits för att vi ska få det bättre, men vi har glömt vår roll som en del av naturen, i processen att hetsa fram nya saker som underlättar vårt liv. Jag tror att alltfler börjar inse att allt tekniskt inte leder oss till ett lyckligare liv. Däremot så gör naturen det. En pinande vind, ett upprört hav och så jag. Där och då hittade jag tillbaka till något, en enkelhet i livet som jag innerst inne vet finns, men som jag så ofta glömmer. De stunderna ska jag skapa fler av, för känslan håller i sig långt mycket längre än en chokladboll eller något annat som är gott i stunden.

Det andra perspektivet av ett enkelt liv har jag också tänkt mycket på just denna helgen. Det här handlar väldigt mycket om mig som person. När livet blir för enkelt, då blir det ofta också väldigt tråkigt. Mitt livssyfte är att utveckla mig själv och andra till att nå sin fulla potential. Det som är enkelt är sällan speciellt utvecklande. Det vi är riktigt duktiga på har vi inte samma utvecklingskurva i, som vi har i det som vi är helt nya i. Genomgående för mitt liv har varit att när saker inte känns lika utvecklande längre, då söker jag mig vidare. Det har gällt både relationer och arbete. Allt detta har jag vetat om innan, men i helgen så har det sjunkit in lite mer. Jag vill ha ett utmanande liv, men det ska vara jag som väljer utmaningen (upplevd utveckling och upplevd kontroll). Min partner i en relation måste vara katalysatorn, den som får mig att utmana mig själv. Och jag måste vara hennes. I mitt arbete behöver jag hitta områden där jag utmanas, områden jag inte behärskar och där jag ändå vågar att söka mig till det. Happycato.se är en sådan grej, det har varit så otroligt roligt att börja skriva, bygga upp en plattform osv. För jag har aldrig gjort det förr och det ger mig frihet att utmanas vidare. Dagen jag släppte bloggen för omvärlden var jag totalt kräkfärdig, för jag hade gjort något nytt som världen skulle få se, långt innan det är perfekt. Det är en av mina största utmaningar, men det utvecklade mig enormt mycket och det är på det sättet jag vill fortsätta utmana mig själv. De delar där jag inte längre känner en utmaning är det upp till mig att släppa, eller att hitta en ny väg in för att hitta nya utmaningar. Oftast visar sig de vägarna av sig själv, bara jag håller ögonen öppna. Det gäller också att våga släppa dem. Jag skrev ett annat blogginlägg i helgen som jag tänker ska publiceras i veckan, som handlar just om det, igenkänningsfaktorns makt och modet att våga släppa något trots en rädsla i vad som väntar.

Ett enkelt liv är en bra väg till min lycka, ett för enkelt liv är en väg till min olycka. För mig gäller det att förstå skillnaden mellan de båda. Det är alltför enkelt att glömma det!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

 

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Ett enkelt liv

10 lyckligaste jobben

Min krasslighet från förra veckan har inte riktigt gett med sig, tre dagars fullständig vila har fortfarande inte gjort att det halsonda har släppt. Har tid hos vårdcentralen imorgon förmiddag…

Mario lycklig på jobbet arbetsglädje lycka arbete

Min krasslighet från förra veckan har inte riktigt gett med sig, tre dagars fullständig vila har fortfarande inte gjort att det halsonda har släppt. Har tid hos vårdcentralen imorgon förmiddag så får vi se vad de säger. Mammas begravning är på fredag och tills dess tänker jag vara på benen igen. När vi pratar vila så har det verkligen varit vila, det innefattar uteblivet bloggskrivande. Som tur är så hade jag förberett ett par inlägg, så idag får ni glädjen att läsa ett av dem så kan jag lägga mig på soffan igen! 🙂

Jag ramlade över en topplista med de 10 jobb som rankas som de lyckligaste. Det finns flera olika listor, men de flesta var amerikanska, denna hade åtminstone breddat sig lite. Jag har kollat på ett antal listor angående detta och det är verkligen ingen konsekvent läsning. Det är både väldigt blandade yrken med, samtidigt som få yrken hamnar på flera listor. Så det här ska ju tas med en rejäl nypa salt. Idag gör jag ett försök på en egen analys till vad jag tror skapar lycka i för just dessa 10 jobb!

10. Assistent

Den engelska versionen kallar det Personal Assistant, men det skulle bli personlig assistent på svenska och det är inte det yrket de syftar på. Detta är mer en chefsassistent eller liknande som hjälper till med planering, administration mm. Min egen bild är ju mest från amerikanska TV-serier där assistenten ständigt är utskälld. Troligen stämmer inte den stereotypa bilden. En organisation eller en chef är beroende av en bra assistent, och förstår därför att uppskatta dem. Dessutom så är alla som vill komma nära chefen beroende av att ha goda relationer med assistenten, det är de som är grindvakt. De får vara en central del av organisationen, vara med och påverka samt ha många kontakter. De har antagligen en rätt stor kontroll, en varierande arbetsmiljö som skapar utveckling och goda relationer. Alla tre viktiga delar till lycka.

9. Rörmokare

Att fixa andras avlopp är tydligen en väg till lycka! 🙂 Jag misstänker att det är för att du får jobba med händerna, du ser direkta resultat och du hjälper andra. Dessutom är det ett ganska fritt arbete, många har egna firmor. Dessutom har de möjligheten att ta bra betalt, det är ständig brist på rörmokare. Artikeln tar också upp att de får arbeta ganska ostört och fokuserat, en typ av lycka är att vara i Flow. En rörmokare som jobbar ostört hamnar antagligen i flow, för att skapa flow hos kunden… 😀 Jag har skapat ett material för arbetslösa ungdomar där de ska utföra ett visst antal quests för att ta reda på vad de vill göra i livet. I ett quest möter de Luigi, Super-Marios bror. Luigi berättar för dem hur olycklig han är över att vara rörmokare. Han kände sig tvingad att bli det, eftersom Mario fick så mycket berömmelse i yrket. Luigi uppmanar ungdomarna att inte göra hans misstag, utan att leta efter sitt drömjobb! Luigi önskade så att få ha blivit kock istället! Det här är en bra påminnelse om att det kvittar vilket yrke du har, finns inte din passion i det så kommer det sällan göra dig speciellt lycklig, även om du som Luigi blev rörmokare…

8. Forskare

experiment-220023_640Att forskare kommer med överraskar mig lite, men när jag tänker efter så är det ganska naturligt. De gör experiment i en kontrollerad miljö, de upplever därför kontroll. Oavsett om deras experiment lyckas eller inte, så kommer de lära sig något. De upplever alltså utveckling. Forskare har också ganska bra nätverk med varandra. De lever i en liten värld där få förstår det de gör, därför blir de få som gör det antagligen ganska goda kollegor. Därför känner de också samhörighet. Och forskning är till för att föra vår värld framåt, de bidrar alltså till något större än sig själva och gör gott för världen. Det är alla stegen till lycka i ett yrke. Och jag som tyckte det jobbet verkade skittråkigt… 🙂

7. Trägårdsmästare

Du får vara ute, du får arbeta med händerna och du får skapa något. Jag lade en bild på Instagram för några veckor sedan, när jag klippte gräs. Jag fick en inre tillfredsställelse av det och jag tror det är samma som en trädgårdsmästare får. Du gör någonting vackrare, en mer estetisk miljö som får oss att må bra. Du får även se dina egna resultat, konstant feedback är en bra faktor att ha med sig. Det här är det enda riktiga utomhusyrket på listan, och vi ska inte underskatta effekten av att få frisk luft. Vi blir lyckligare av att vara ute, så en trädgårdsmästare har den plusfaktorn!Om de inte stängt in sig i växthusen…

6. Läkare

Du räddar livet på människor och folk ser upp till dig! Svårare än så behöver det inte vara. På samma sätt som forskare så är det få som är läkare, så det finns en liten, men fin samhörighet, mellan läkare. Och helt utan vetenskaplig grund  så tror jag läkare är hälsosammare och rör sig mer än normalpersonen och det bidrar med till ett lyckligare liv.

5. Marknadsförare och PR

search-engine-optimization-1359429_640Hur fasen kom de här med på listan? 🙂 Det måste varit en marknadsföringsbyrå som genomförde undersökningen… Nej, antagligen är det för att de verkar i en händelserik miljö, med varierande uppdrag och får vara kreativa. Precis som rörmokare så tror jag en marknadsförare ofta får vara i flow, dessutom tillsammans med andra. Det är en skön bubbla att vara i som skapar en lyckokänsla.

4. Sjuksköterska

Sjuksköterskor är alltså lyckligare än läkare! Det betyder att pengar inte är det som avgör! Däremot så villar de på liknande grund, de får hjälpa människor. Dessutom får de ofta vara mer i kontakt med de som de hjälper än vad läkarna får. Det tror jag är en bidragande faktor. Och det är en utsatt miljö så det kollegiala spelar stor roll, en samhörighet i yrkeskåren gör att du orkar, men ger också lycka. Som artikeln refererar till så är också sjuksköterskor den yrkesgrupp vi har allra störst förtroende för. Redan med yrkestiteln har relationsbyggandet börjat.

3. Lärare

Det borde säga sig självt. Du får barn och ungdomar att växa. Vad för högre syfte än så finns där? Du har dessutom möjlighet att få en nära samhörighet med både kollegor och elever. Lärare är ett sjukt tufft och ansvarsfullt jobb, precis som flera andra på listan, kanske är det just det som skapar förutsättningar för lycka. En annan lista med lyckligaste jobben toppades av rektorer. Ett av de mest komplexa yrken jag någonsin stött på. Jag brukar säga att det är det enda jobbet jag aldrig skulle kunna tänka mig att ha. Ändå har de störst tillfredsställelse i sitt jobb. Att få verka i en miljö som bidrar till andras utveckling och fyller ett högre syfte är tydligen en viktig väg till lycka.

2. Frisör

expocosmetica-1312191_640När jag var 12-13 år skulle jag klippa mig. Min vanlige frisör, den i Osby legendariske Morten, kunde inte klippa mig den dagen. Så jag fick en annan frisör. När jag kom ut därifrån hade jag en slickad sidbena, allt som fattades var mustaschen så hade jag varit en kopia av Hitler! Idag kan jag skratta över det eller andra klippfadäser (frisören på Campus i Växjö…). Fast just där och då var det jäkligt jobbigt. Håret har en makt över oss, det fanns en orsak till att jag var rädd för att bli flintis när jag var liten (läs det här). Så vi ska inte underskatta en god frisörs betydelse. Och det är nog därför de är en av de lyckligaste yrkesgrupperna. De förstår att håret faktiskt, på ett lite bisarrt sätt, fyller ett stort syfte i många människors liv. Dessutom får de använda händerna, ser resultatet direkt, får feedback från kunderna och en hyfsad variation på sitt arbete. De får också vara sociala med sina kunder, de blir lite mini-psykologer utan att behöva ta ansvar. De får höra alla andra människors skit, vilket gör att de antagligen inser att deras egna liv är ganska bra! 😀 Det byggs ju också upp en relation under många år med många av kunderna. Ångesten som kommer för att behöva byta en frisör du varit nöjd med och haft i många år är enorm. Ni som ser Big Bang Theory minns säkert när Sheldons frisör hamnat i koma och han åker till sjukhuset för att försöka få honom att klippa honom, trots koman. Jag tror att alltför många känner igen sig i det… 🙂 Så tro fasen att frisörerna är lyckliga, de får varje dag höra livshistorier och dessutom uppdateras de var sjätte vecka med en ny episod! 🙂

1. Ingenjör

Den lyckligaste gruppen är alltså ingenjörer! Vem kunde tro det? Säger ekonomen i mig lite bittert… 😀 Jag kan inte påstå att de ingenjörer jag känner är mycket lyckligare än någon annan. 🙂 Fast de får jobba med rejäla utmaningar, det innebär ofta mycket problemlösning. I det så upplever de antagligen mycket utveckling och de har dessutom likt forskarna kontroll över processen. De två grunderna för lycka är alltså på plats. De arbetar ofta i team för att lösa utmaningen och de teamen blir ganska sammansvetsade. Det betyder att de också högst troligt uppfyller känslan av samhörighet. Ser de också att det problem de löser fyller ett högre syfte, så är alla stegen på lyckotrappan uppfyllda. Och jag tror få ingenjörer arbetar med något som de ser som meningslöst. Precis som i många av de andra yrkena på listan så är det brist på dem och de har mycket respekt med sig i titeln. Det är en god förutsättning för att kunna byta jobb så pass ofta att du hittar den plats du gillar. Det är en faktor vi inte ska underskatta! Du har kontroll över ditt eget yrkesliv, det är en enormt viktig faktor.

Så, det var de 10 lyckligaste yrkena enligt en undersökning. Jag misstänker att det kan finnas en och annan av mina läsare som innehar ett av dessa yrkena. Lägg gärna en kommentar för att bekräfta eller såga mina teorier. För jag har inte haft något av dessa jobben på heltid. Marknadsföring har jag arbetat med och tycker det är ruskigt kul, plus att jag då och då får lära ut och det är med roligt! Vilket yrke saknar du på listan? Jag hade faktiskt trott att vi skulle se bonde, det är ett yrke jag tror kan vara rätt lyckligt! Skulle det vara så att ditt yrke inte finns med på listan, men du är lycklig ändå? Då måste du genast sluta vara det, för topplistor har alltid rätt!! 😀

Listan med de olyckligaste jobben, den tar vi en annan dag! Jag misstänker att vi hittar ekonomer, politiker och myndighetsutövare högt på listan! 😀 Och med det sagt tappade jag nog en massa gillare, men skulle du ändå gilla mig och detta inlägget? Dela eller gilla det då på Facebook eller Instagram! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för 10 lyckligaste jobben

Att vara på rätt väg!

Ibland känns det helt naturligt att gå längs en väg. Vägen kan vara helt ny, du har ingen aning om vart den leder, men den känns helt rätt att gå!…

Gå sin egen väg livet lycka

Ibland känns det helt naturligt att gå längs en väg. Vägen kan vara helt ny, du har ingen aning om vart den leder, men den känns helt rätt att gå! Så känns det för mig med happycato.se och lyckoinriktningen. Idag har jag föreläst för ett gäng arbetslösa ungdomar om just lycka. Det är bara tredje gången jag föreläser om just lycka, men det känns så naturligt på något sätt.

Visst, det finns en hel del att förbättra i föreläsningen. En del partier som behöver bli tydligare, lite mer delar som knyts ihop i slutet och kanske framförallt presentationsmässigt. Däremot så känns det så självklart att prata om det, som om det är den väg som jag borde vandra. Det har jag aldrig riktigt känt med något tidigare, och det är en härlig känsla.

Lycka, som jag skrivit om tidigare, innehåller fyra steg. Jag upplever kontroll eftersom jag har makten att välja vad jag ska skriva om eller säga på föreläsningen. Jag upplever ständigt utveckling för jag får hela tiden nya infallsvinklar, hittar ny forskning och allt som händer i världen går att analysera ur ett lyckoperspektiv. Sedan happycato.se startades så har också min samhörighet med andra ökat. Jag har under de senaste månaderna haft fler djupa och reflekterande samtal om livet än tidigare. Med människor som jag inte alltid känner så väl, vilket gör det ännu lite mer intressant. Och då, det fjärde steget, att det fyller ett högre syfte och mening. Det blir så tydligt idag, jag får föreläsa om det jag brinner för och det bidrar förhoppningsvis till att ungdomarna fick med sig något tänkvärt som skapar en positiv utveckling i deras liv.

Det är också så det känns inom mig, trots att jag är mitt inne i en sorgeprocess, så känner jag att min lyckonivå är på ett helt annat plan än tidigare. När sorgen lättar och jag vågar ta steget att satsa på mitt eget fullt ut så kommer förhoppningsvis ytterligare ett skutt uppåt. Just att våga ta steget är den fråga som jag brottas med mest i mitt huvud just nu. För tillfället är jag tjänstledig 25 % och jag har så mycket saker som jag vill utveckla, men det hinns inte med, trots att jag lägger mer än 25 % av min tid på detta. Samtidigt så har allt kring mammas sjukdom och bortgång satt fokus på annat ett tag. Det är en fin balansgång att just nu vandra två olika vägar och veta när det är dags att lämna den ena. Planen har hela tiden varit att stiga av den ena vägen den 31 december 2017, men den vägen känns hela tiden svårare att gå. Så vi får se de närmaste veckorna vad som händer. Kanske att jag hoppar och hoppas på det bästa, kanske att jag fortsätter följa min plan! Jag tänker vara lycklig vilket som och fortsätta försöka bidra till att du som läser eller lyssnar på mig blir lite lyckligare!

Går DU på rätt väg? Eller går du som jag, på två vägar just nu? Hur hanterar du det? Eller står du i ett vägskäl och inte vet vilken väg du ska välja? Eller har du hoppat ut i det okända utan att veta vad som väntar! Oavsett vilket så får du jättegärna skriva en kommentar, maila, skicka på Facebook eller Instagram kring dina tankar. En som jag tycker är riktigt cool, som hoppade rakt ut i mörkret utan att veta var hon landar, är min storasyster. För drygt ett år sedan lämnade hon en fast anställning efter många år, för att gå sin egen väg. Hon startade underbartudda.se och även om vägen inte är helt tydlig än, så har hon börjat gå. Det tycker jag är häftigt!!

Och skulle det vara så att du är sugen på att höra mig föreläsa om lycka, då kan du, din chef, föreningen eller någon annan kontakta mig såklart! 🙂 I vilket fall får du fortsätta ha det fantastiskt! 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Att vara på rätt väg!

Passion är lyckans belöning

Idag vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva om. Jag har suttit och börjat det här inlägget tjugo gånger nu. Varje gång känner jag att, nej, det här är…

passion lycka inre glöd

Idag vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva om. Jag har suttit och börjat det här inlägget tjugo gånger nu. Varje gång känner jag att, nej, det här är inte det jag går igång på idag. Jag vill skriva med passion, det är då jag blir som bäst. Det är i passionen för ämnet som eldar igång mina tankar och konstiga kopplingar. Det är då orden bara flödar ned på papperet. Så kom jag att tänka på ett av mina absoluta favoritcitat, sagt av författaren Somerset Maugham:

”Jag skriver bara när inspirationen infaller. Som tur är så infaller den exakt klockan nio varje morgon.”

Inspiration och passion är bra på många sätt, vi ska inte underskatta den. Däremot så är det så att passionen kan komma när vi verkar igång den. Jag märker ofta det när jag försökt författa mina böcker och filmmanus. Jag skjuter upp och skjuter upp för att jag inte kan komma på vad jag ska skriva om, men när jag väl sitter där så är jag så inne i det så tiden flyger iväg och jag blir helt varm. Skulle jag bara skriva när inspirationen och passionen infinner sig, då skulle det bli ett inlägg här var tredje vecka. Jag älskar verkligen att skriva bloggen, men hade jag inte haft ett rätt tydligt körschema och en struktur för när jag ska skriva, så hade det sällan blivit något.

Det här är något som jag tror vi alla kan lära oss av. Jag tror ytterst få böcker, filmer eller stora företag har kommit fram av att folk känt sig passionerade alltid. De som lyckas är de som förstår att det ibland tar emot och att det är då det är som allra viktigast att börja. För sedan kommer inspirationen och passionen som ett brev på posten.

På samma sätt tror jag inte att det finns speciellt många bra böcker, filmer eller några större företag som kommit till utan att det funnits en passion i det. Du måste brinna för det du gör. Saken är bara den, att vi har blandat ihop det. Vi tror att brinnandet kommer först, när det egentligen är tvärtom. Du behöver plocka ved, fixa tändmaterial och tända elden, sen kan det brinna länge. Precis samma sak är det med passion och inspiration.

Jag har alltid sett det som en av mina stora svagheter, att jag inte är speciellt passionerad över något. Folk runtomkring mig tycker nog precis tvärtom. Det handlar egentligen om just detta, jag har inte fattat att jag är superpassionerad för massor av saker. Det är bara att jag har haft svårt att komma igång. Det är det som jag gillar med att skriva denna bloggen. Jag behöver inte släcka och tända hela tiden, som om jag skrev en bok. Varje inlägg är sin egen lilla passionerade stund och i nästa inlägg hittar jag ny passion.

För mig hänger passion och lycka ihop. Vi tror någonstans att i passionen blir vi lyckliga. Som i en nyförälskelse. Och det är helt sant, men problemet är att passionen är flyktig. Då och då kommer det en störtskur och släcker den. Det är då lyckan ställs på sin spets, det är då den som förstår sig på lycka vet vad som krävs. Det hårda arbetet att samla veden, tändmaterialet och få fyr på passionen igen. Den som förstår sig på lycka, inser att det är i det hårda arbetet som lyckan egentligen finns. Passionen är bara dess belöning.

Jag hade ingen aning om vad det här inlägget skulle handla om när jag skrev första meningen. Jag hade ingen passion idag, och nu, ungefär fjorton minuter senare, så har jag fått ner drygt 800 ord kring just passion. Det enklaste hade varit att bara skita i det, ta ett förskrivet inlägg och slänga upp det. Fast idag borrade jag mig fast, lät orden leda mig och då kom också passionen.

Så nu är min fråga till dig, i vilket område i livet har du en passion, men som du ändå har svårt att ta tag i? Hur kan du göra för att hitta veden och få fyr på elden? Är det i din relation, ditt skrivande, något på jobbet eller något helt annat? Jag tror alla människor har en stor glöd inom sig, men alldeles för få lyckas få fart på den! Du har den säkerligen, så våga tända elden!

Sitter du här nu och pyr lite för att du gillade det du just läste? Då får du gärna se till så att några fler får den möjligheten, genom att dela eller gilla detta inlägget på Facebook eller Instagram! Och du, vissa har en förmåga att få igång en ordentlig brasa som brinner upp alldeles för snabbt. Se till att skaffa ett bra reglage, så passionen inte bara blir en stor askhög innan du ens börjat… 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Passion är lyckans belöning

Type on the field below and hit Enter/Return to search