Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: utveckling

Att vara otillräcklig…

Det här inlägget är mer för min egen skull… Ett sätt att få ner lite tankar på papper, för att hitta rätt och få acceptans. Jag var häromdagen inne på…

Att vara otillräcklig

Det här inlägget är mer för min egen skull… Ett sätt att få ner lite tankar på papper, för att hitta rätt och få acceptans. Jag var häromdagen inne på Magdalena Graafs blogg (läs den här) i ett försök att hitta vägar att utöka min egen läsarkrets. I vilket fall så hade hon precis skrivit ett inlägg om sin otillräcklighet, att aldrig känna att man räcker till i sina olika roller. Och va fasen, jag bor ensam, i lägenhet och har inga barn. Ändå är jag inte i närheten av att känna mig tillräcklig i livet. Det har fått mig att fundera en hel del de sista dagarna. Det här måste ju vara fler som upplever, min misstanke är ju att varenda förälder gör det, men det är ju märkligt att jag som bara har mig själv att bry sig om ändå känner mig otillräcklig alltför ofta för att jag ska gilla den känslan…

Saken är den att jag tror att den är helt och hållet påhittad. Den är det hos mig och den är det hos de flesta andra som upplever den. I mitt liv handlar det om att jag är otillräcklig mot de förväntningar jag har på mig själv. Oftast är det baserat på att jag inte orkar göra mer saker och en del i mig då tycker att jag är lat eller ofokuserad. Och det är baserat på tre delar. Den första är att jag inte tar tag i diskberg, tvätthögar eller en garderob fylld med saker. Den andra är att mina bokprojekt fastnar och att jag inte tar tid att skriva klart dem, trots att ett par av dem är nära slutförande. Det tredje är kosten, för när jag inte har ork så äter jag sämre och det leder till sämre ork och så vidare. Det här är ju helt bisarrt! För jag vet att de som tittar på mitt liv utifrån ibland undrar hur fasen jag hinner med allt och att jag äter nyttigare än de flesta. Men det kvittar ju oftast när jag ställer så höga förväntningar på mig själv. Jag tror de flesta också tänker så om Magdalena Graaf, det verkar ju vara en supermorsa som både fixar karriär och barn.

Det handlar ju helt enkelt om att acceptera att hur mycket vi än gör kommer vi alltid vara otillräckliga. Räddar vi hundra barn från krig, så finns det fortfarande miljoner till att rädda. Det kommer alltid finnas en värld att rädda, det kommer alltid finnas någon som inte får den tid eller uppmärksamhet i ditt liv som de förtjänar (i mitt är det några stycken…), det kommer alltid finnas ett dammkorn att hitta (hos mig finns det några stycken…). Och det är f-n okej! Jag kommer alltid vara otillräcklig och från och med nu ska jag se till att börja acceptera det! Så länge jag varje dag går ut och gör det som får mig att må bra, och försöker att få andra att må bra! Idag låter jag diskhögen vara (en dag till… 🙂 ) och fikar med en god vän istället, idag skiter jag fullständigt i att jag bara har en bit kvar på en bok som fått ligga i flera månader och idag skiter jag i att hamburgaren jag strax ska äta inte är det bästa för mig i långa loppet! Att vara en människa med drömmar och mål som vill göra bra för andra runtomkring kommer alltid innebära en känsla av otillräcklighet! Det är först när du fullständigt ger upp kring det som den känslan försvinner, men den människan vill inte jag vara! Det hoppas jag inte du heller vill, så känner du dig otillräcklig ibland? Se det som ett tecken på att du är fantastisk!! Och visst, jag tänker inte låta mina böcker ligga så länge till, kanske jag behövde skriva det här för att få fart igen. Jag tänker inte fortsätta äta hamburgare varje dag, imorgon får jag ta ett litet steg framåt igen! Och fikan med den goda vännen är ett steg till att få en garderob i ordning, men det tar vi en annan dag! 😀 Fast då är jag otillräcklig någon annanstans, och det ska jag börja glädja mig över! 🙂

Gillade du det här inlägget så kom ihåg att dela och gilla det på Facebook eller Instagram!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

PS. På dagens bild har vi de tre Marcus Cato samlade. Den äldre, den yngre och sladdisen! 🙂

Kommentarer inaktiverade för Att vara otillräcklig…

50+

Jag såg att mitt förra inlägg blev mitt 50:e inlägg på happycato.se. Jag är själv överraskad att jag lyckats få till så många på 3-4 månader. Ännu mer överraskad är…

test

Jag såg att mitt förra inlägg blev mitt 50:e inlägg på happycato.se. Jag är själv överraskad att jag lyckats få till så många på 3-4 månader. Ännu mer överraskad är jag över att jag har säkert 50 inlägg till i mitt huvud. Det dyker ständigt upp nya vinklar och lärdomar! Allra mest överraskad är jag att så pass många har hittat till min blogg på så kort tid. Det är jag också väldigt glad för! Det är också kul att få träffa på människor som läser bloggen och vill prata om lycka eller livet.

På den dryga månad som den här bloggen har varit lite mer offentlig så har nästan 2 000 olika personer varit inne och läst något inlägg, ungefär 15 000 sidvisningar har det blivit. Jag har dessutom fått vara uppe och vända på 5:e plats på topplistan över mest lästa bloggar inom Humaniora och livsåskådning på bloggportalen.se.  Det mest lästa inlägget hittills är det om tacksamhet, jag har dragit slutsatsen att ni helt enkelt ville se hela bilden av mig med dubbelkinder och igelkottsfrisyr. 🙂 Så det kommer fler sådana bilder framöver…

Hösten närmar sig nu och det har alltid varit tiden för utveckling i mitt liv. Siktet är att öka min läsarskara på bloggen och det kommer jag framöver behöva er, trogna läsares, hjälp med. Jag kommer återkomma till det framöver! Det har också blivit dags för mig att försöka skaffa mig lite uppdrag i mitt företag. Jag är ju lite av en mångsysslare som både kan föreläsa, hålla workshops och köra rena konsultuppdrag inom lycka, verksamhetsutveckling och personlig utveckling. Så har du, eller någon du känner, ett behov av att få livet lite bättre så får du gärna höra av dig!

Jag håller också på att skapa en kort E-bok om lycka, som jag hoppas kommer finnas för gratis nedladdning här på happycato.se under hösten. Dessutom vill jag färdigställa min bok om jobbsökande och få ut den på något sätt på marknaden. Utkastet har jag använt i flera år för att hjälpa arbetssökande. En tidigare version skickades till några förlag, med fina refuseringsord. 🙂 Nu är den omarbetad och uppdaterad. Det jag saknar är egentligen bara ett par till intervjuer med personer som är vana att rekrytera personal! Så är du en sådan person och kan tänka dig att svara på några få enkla frågor om rekrytering, skicka ett mail till marcus@happycato.se eller lägg ett PM på Facebook. Du får min eviga tacksamhet och något annat fint av mig tillbaka! 🙂

Jag ska dessutom göra ett sista försök med att få mitt första filmmanus sålt eller producerat. Sitter du på kontakter eller 20 miljoner över som du vill lägga på ett högriskprojekt så maila! 😉

Det är inte min starka sida att be om hjälp, så det här inlägget är bra träning! 🙂 På det privata planet så är det många som hör av sig och undrar hur det är med min mamma! Det är ganska bra med henne. Igår var hon på sjukhuset för att kolla förändringen i lungan, men tydligen var den på utsidan och Kristianstad hade inte de verktygen. Så nu ska den kollas i Lund. På tisdag åker hon dessutom till Lund för att påbörja strålning! Så nu sätter det igång. Hennes mål känns rätt annorlunda än mina just nu, men finns det något jag vet att min mamma vill i allt detta är att hennes barn strävar efter att förverkliga sina drömmar och göra det vi älskar! Förutom de gånger jag säger att jag drömmer om att flytta utomlands… 😉

En liten del av min framtida E-bok kommer handla om mål och att skapa bästa förutsättningarna för att nå dem! Ett av råden är att berätta dem för världen! Nu fick ni några av mina höstmål, så nu har jag press på mig att göra det jag skrivit! 🙂 Vad har du för mål i höst?

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för 50+

Upplevd utveckling

I förra inlägget pratade vi om att den absoluta grundförutsättningen för att kunna bli lycklig är att ha upplevd kontroll över sitt liv. Du måste sitta i förarsätet i ditt…

Upplevd utveckling steg till lycka

I förra inlägget pratade vi om att den absoluta grundförutsättningen för att kunna bli lycklig är att ha upplevd kontroll över sitt liv. Du måste sitta i förarsätet i ditt eget liv, annars har du ingen möjlighet att bli lycklig på sikt. Idag ska vi diskutera steg två på lyckotrappan, att du måste också känna att du upplever utveckling i ditt liv.

Har du någonsin träffat någon som tycker det var bättre förr? Att nymodigheter är något som bara är ett besvär? Jag tror att de flesta har träffat någon sådan, eller du är kanske en sådan person själv. Min erfarenhet säger att de sällan är speciellt lyckliga. För världen har genom alla tider utvecklats, och de sista 100 åren har det gått snabbare än tidigare. Försöker du då hålla kvar i allt som varit, i en sorts romantisk syn av dåtiden, så kommer du aldrig att bli lycklig.

Stänga gränser eller lukta på exets gamla tröjor?

Det här fenomenet finns på flera olika nivåer. Det kan vara att du blivit lämnad av din kille och du ligger hemma, snyftandes med hans kvarglömda träningströja, med tanken om att skulle han bara komma tillbaka så skulle du bli lycklig igen. Eller om vi ser på hur världen ser ut idag, där många pratar om stängda gränser, mer nationalism och på många sätt gå tillbaka till ett synsätt vi hade för länge sen. Den världen kommer aldrig göra oss lyckliga, att sträva efter att stänga gränser, skydda det man har eller gå tillbaka till en svunnen tid är garanterade vägar för att skapa olycka på en monumental nivå. Den här typen av strategier är vanliga när vi känner att vi inte har upplevd kontroll och desperat vill få tillbaka kontrollen. Då tar vi beslut som på kort sikt tar tillbaka kontrollen, men som på lång sikt får katastrofala följder. Vill du läsa mer om de tankarna kan du läsa mitt inlägg om BREXIT här.

Om saker var exakt likadana som de var igår? Om du gjorde exakt samma saker varje dag? Tänkte exakt samma tankar? Hur roligt skulle livet vara då? Antagligen skulle det vara fruktansvärt tråkigt. Du skulle ha fullständig kontroll, men du skulle inte vara lycklig.

Dags att köra bilen

Vi går tillbaka till metaforen att ditt liv är en bil. I förra inlägget fick du fundera på var i bilen du satt. Har du inte läst det rekommenderar jag att göra det här, innan du läser vidare. Idag förutsätter jag nämligen att du sitter i förarsätet i din egen bil. Fast det räcker ju inte med att bara sitta i förarsätet, eller hur? Du behöver ta dig någonstans också. Det blir ju skittråkigt att sitta där och glo på samma sak år efter år. Så du måste känna att du utvecklas, att du förflyttar bilen någonstans.

Här kan det se olika ut för olika personer. För vissa är det viktigt att bara börja rulla och komma i rörelse. Andra behöver planera först vart de vill ta vägen. Till en början handlar det om att börja förflytta bilen, att utvecklas som människa. I slutändan behöver vi ställa in GPS:en, att köra planlöst är sällan ett bra sätt i långa loppet. Du behöver sätta upp någon typ av mål inom de områden du vill utvecklas. Hur specifika du vill ha dem är lite upp till dig! Det beror lite på hur lång resan är. Skall du åka ut på en lång resa (ett långsiktigt mål) så räcker det kanske med att ställa in den på New York. Skall du ut på en kort resa (ett kortsiktigt mål) behöver du vara mer specifik. Åbrovägen 23 i Bromölla och du är framme om åtta minuter är ganska exakt. Precis som att gå ner fem kilo i vikt på sex veckor är specifikt. Hur vi sätter bra mål kommer jag skriva mer om i framtiden.

Så nu sitter du i förarsätet i ditt eget liv och du inser att du inte bara kan sitta där och glo, du behöver köra också. Hur väl du hanterar din gps, ratten och pedalerna kommer avgöra hur bra din utveckling blir. Vi behöver träna oss på de sakerna också, men det gör vi bäst genom att köra och efterhand utvärdera vad du kan göra bättre.

Sno Formel 1-förarnas recept

Vi kan också inspireras av andra, vilka runtomkring dig verkar vara duktiga på att styra sitt liv i rätt riktning? Har du förebilder i världen som verkar duktiga på det? Vad gör de för saker som fungerar? Sno vad andra gör, testa om det funkar för dig och använd det du gillar! Jag kan garantera dig att ingenting som jag gör i mitt liv har jag kommit på själv, jag har inspirerats och snott det från människor som jag tycker verkar ha koll. Sedan har jag hittat en unik mix som fungerar för mig. Den mixen ändras hela tiden, för jag hittar ständigt nya saker att plocka in och andra att plocka bort.

Och du, ett av mina favorituttryck är serendipitet. Det betyder att när du kör längs vägen inte fullständigt fokusera på din gps, ibland kan det finnas roliga avstickare från vägen som tar dig till ännu mer fantastiska platser. Serendipitet är förmågan att se de häftiga möjligheter som dyker upp längs vägen. Så titta upp från vägen och dina mål ibland, det kan finnas bättre vägar att ta!

Ta kontroll över ditt liv och fokusera på att utvecklas som människa. Där har du de två grundstenarna till lyckan. Så fundera på idag, vilka områden vill du utvecklas inom? Vad har du för mål på kort sikt? Vad har du för mål på lång sikt? Hur bra är du på att gasa, bromsa och styra i ditt eget liv? Hur kan du bli bättre?

Nästa steg på lyckoskalan är att fylla bilen med de som du vill ha med dig på resan, och i vilka andra bilar vill du finnas med i? Fast det tar vi i nästa inlägg! Ut och kör nu!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Upplevd utveckling

Pokémon Go, en väg till lycka eller bara ännu ett meningslöst tidsfördriv?

Idag tar jag på mina allra positivaste glasögon, bara så ni cyniker och hatare i världen är varnade!! 🙂 Det kan väl knappast undgått någon, hysterin kring Pokémon Go. Det…

pokemon pokémon pokemongo lycka glädje meningen med livet

Idag tar jag på mina allra positivaste glasögon, bara så ni cyniker och hatare i världen är varnade!! 🙂

Det kan väl knappast undgått någon, hysterin kring Pokémon Go. Det är folk överallt i alla åldrar som springer runt och jagar Pokémons. Utan tvekan ett av de häftigaste fenomen som drabbat vår tidsålder. På bara några dagar har det fått ett så massivt genomslag. Själv fick jag höra om det av några av våra ungdomar på Navigatorcentrum. De var som besatta. Några dagar senare pratade jag med en kille som varit ute hela helgen, kommit hem sent på natten och sedan upp direkt när de vaknade igen för att ut och leta. Då insåg jag att jag måste helt enkelt analysera det här fenomenet ur ett lyckoperspektiv!

Själv har jag hållit mig ifrån att testa det, jag har varit dataspelsberoende tillräckligt i mina dagar, så väljer spel med omsorg nuförtiden! Jag hade lätt kunnat springa och jaga Pokémons hela dagarna! Och det hade inte riktigt fyllt MITT personliga syfte i livet!
Så, kan Pokémon vara en väg till lycka för en individ eller för en värld? Jag måste säga att skaparna av spelet har gjort sin lyckoläxa! De vet vad som triggar oss människor och hur de ska använda det på bästa sätt.

En del av er sitter redan och tänker, det fattar väl vem som helst, Pokémon är ju totalt meningslöst och ett slöseri med tid. Ja, för dig är det så. Mitt allra första blogginlägg (läs det här) handlade om perspektiv, att vi kan se allting som meningslöst och allting som meningsfullt. Det är upp till varje individ att välja vilket perspektiv de lägger i varje aktivitet. Jag hoppas ju att alla dina aktiviteter i livet ger dig mening, annars blir det jobbigt att vara lycklig. Det fina är att det är du som väljer. Så vi får ju utgå från att alla Pokémon Go-spelare ser spelet som meningsfullt, det fyller en funktion och ett syfte i deras liv. Det är en grundförutsättning för lycka. För er som vill ha en spännande bok om just det ämnet rekommenderar jag Albert Camus bok Myten om Sisyfos.

En del har skrivit att världen brinner och att det är för jäkligt att folk inte bryr sig, utan de spelar Pokémon istället. Jag äter glass ibland, eller rätt ofta. Betyder det att jag inte kan bry mig om svälten i världen då? Det är som om vi skulle sluta ha roligt för att det är krig i världen? Det hade varit bättre att Putin, Assad, Trump och de andra grabbarna hade släppt vapnen och fightats i spelet istället! Då hade det kunnat hända grejer på allvar!

Så vilka lyckofaktorer finns det då i Pokémon Go?
Den mest självklara är att vi får en kick av att fånga en Pokémon. Ju ovanligare Pokémon desto större kick. Det är vad jag kallar rockstjärnelyckan. Alltså något som känns bra i stunden, men i långa loppet bidrar den inte till någon större lycka. I detta fallet bidrar den kanske inte till något dåligt heller, som en cigarett, heroin eller en flaska whisky gör. Det är en relativt ofarlig form av kick, men omöjlig att hålla kvar i långa loppet. Fast det är den här utvecklarna av alla spel vill att vi ska känna, det är den vi som människor går igång på! De direkta belöningarna är det som får oss fast till att börja med.

Jag har i mitt förra inlägg beskrivit långsiktig lycka som fyra trappsteg. Pokémon GO och många andra mindre rörelsebaserade spel har varit duktiga på att fånga in dem rätt bra. De fyra trappstegen är, som jag tidigare nämnt, inte mina utan de har jag lånat av Tony Hsieh som skrivit den fantastiska boken Delivering Happiness.

Är det jag som har kontroll eller mina Pokémons?
Det första trappsteget är upplevd kontroll. Personer som spelar mycket spel upplever jag ofta inte upplever kontroll i verkliga livet, därför väljer de spelens värld där de upplever kontroll. Den absolut viktigaste förutsättningen för att få någon med spelproblematik att ens lämna datorn är att jobba med deras upplevda kontroll utanför skärmen! Ett tips till alla desperata mödrar och fäder där ute! I spelvärlden har spelaren kontroll och dessutom så får det inga riktigt obehagliga konsekvenser om de tappar kontrollen över sin karaktär eller sitt spel. Pokémon Go fungerar på samma sätt, spelaren är den som kontrollerar sin värld, det är mobilen som är kontrollen och spelaren har all makten! Fram till batteriet lägger av… Det är dock så att hamnar vi i en situation där vi börjar utveckla ett spelande på en beroendenivå så är det dina Pokémons som har kontrollen över ditt liv. Precis som en alkoholist tappar kontrollen och styrs av alkoholen så riskerar en gamer fastna och tappa kontrollen över sitt spelande. Hamnar du i det stadiet är det game over för lyckomöjligheterna, du måste vara den som styr och kan kontrollera ditt spelande!

En, två och sedan blir de många fler
Det andra steget, upplevd utveckling finns ju också med. Om vi inte utvecklades, hur kul hade livet varit då? Om vi lägger spindelharpan 7000 gånger på samma svårighetsnivå så blir det faktiskt rätt tråkigt för majoriteten av oss. Pokémon Go innehåller för det första en massa olika Pokémons du kan hitta. För varje ny Pokémon så känner du att du utvecklas i spelet. Dessutom kan du träna dina Pokémons så att de blir bättre. Du kan slåss mot andra och vinna, det driver hela tiden dig framåt för att vilja utvecklas. Dessutom ger vinsterna den där kicken som det gör att fånga en ny. Problemet blir för de som är bäst på att hitta alla Pokémons eller har de starkaste. Var hittar de sin utveckling? Nu är spelet så nytt så vi vet inte riktigt det ännu, men där finns alltid en fara! Antagligen kommer de bästa kunna livnära sig på det, vilket kan vara ett incitament. Även om pengarna inte leder till lycka så får de ju ändå göra något de gillar!

Jaså, du spelar med Pokémon? Ska vi leka?
Det tredje steget på lyckotrappan är samhörighet. Här ser jag den absolut största skillnaden mot alla spel som tidigare gjorts. Spelar du League of Legends så har du samhörighet med människor i hela världen. Jag tror inte det är tillräckligt, jag tror vi behöver samhörighet också i verkliga livet för att känna lycka. Vi kan uppleva mer tillsammans på det sättet. Det är här Pokémon GO har sin stora fördel, människor går ut tillsammans och letar, de träffar på nya människor som de inte känner. Vi hade besökare på Navigatorcentrum för att de dagen innan hade träffat en av våra deltagare när de jagade Pokémons. Det blir en samhörighet både i den fysiska världen som i den virtuella. Det är unikt och det är jäkligt häftigt! Föräldrar går ut med sina barn, personer som kanske isolerat sig springer ut och jagar Pokémons så att de träffar vänner. Samhörigheten är en av de absolut viktigaste faktorerna för lycka och där har Pokémon GO något unikt. Dessutom tillhör du som spelare ett av tre olika lag, det skapar också en extra samhörighet med vissa. De har samlat platser som Pokestops och Pokegyms där man vet att det rör sig mycket folk. Människor möts på ett helt nytt sätt och redan från början har man en anledning att inleda ett samtal. Har ni hittat några Pokémons, vart finns den, vilka har ni osv. Jag gissar att vi inom ett år har de första Pokebebisarna, eller Pökebebisarna som Ronny och Ragge skulle säga! Alltså människor som träffats för att de spelade Pokémon, blev kära och skaffade barn ihop! Jag har arbetat med hemmasittande barn i skolan som har haft svårt att ta sig utanför sitt egna hem. De har helt plötsligt levt upp och beger sig ut och träffar andra människor. Föräldrar har kunnat ha djupa samtal med sina barn under promenaderna i jakten på Pokémons. Massor av positiva vittnesmål kring hur samhörigheten ökar både i det lilla och det stora!

Gör det världen bättre?
Det sista steget på lyckotrappan är att vara del av något större än sig själv, alltså att det fyller en större mening än bara för dig som spelar. Här brottas jag en del med mina personliga övertygelser. Kan Pokémon GO göra att vi känner att vi är del av något som är större än oss själva och som gör skillnad i verkliga livet? En del av mig skulle vilja säga nej, den lite äldre versionen av mig. Samtidigt så när jag tänker djupare på det, så jo, det kan det nog. För om vi som Pokémon-spelare delar med oss, uppmuntrar andra och skapar fler kontakter så gör vi en skillnad för andra människor. Det är inte att bota cancer, men det är att bidra till andras glädje. Och ju fler som känner samhörighet, desto fler kommer hjälpa varandra, även med saker som inte gäller Pokémons!

Relationerna mellan människor skapar magin i världen, det är den som bidrar till att vi känner att vi är del av något som är större än oss själva. Det är de relationerna jag tror Pokémon GO kan bidra med. Vi vet inte vad för häftigt som kan hända när två människor träffas. Det kan vara ett möte som löser världens energiproblem eller skapar en ny innovation, vad vet vi idag om det? Det finns dock ett villkor, att folk inte blir fullständigt upptagna med sitt eget spelande utan kan se den större bilden att vi blir lyckligare av att hjälpa varandra.

De ungdomar som vi har haft i vår verksamhet har verkligen hjälpt varandra, nya och mycket oväntade vänskaper har knutits på grund av Pokémon GO. Det bygger en förståelse som bygger broar. -Du kan ju inte vara dum i huvudet, du jagar Pokémons precis som jag!

En sista lyckofördel är att det har fått igång en hel generation i fysisk aktivitet. Vi mår bättre av fysisk aktivitet! Ryktena säger att spelet ska begränsas så att du inte kan fånga Pokémons om du färdas över 20 kilometer i timmen. Det kommer tvinga människor att gå, för jag vet att en del kör bil för att fånga dem. Jag hoppas också spelutvecklarna faktiskt inser vilken guldgruva de har hittat för att utveckla mänskligheten åt ett lyckligare håll. Jag hoppas inte girigheten tar död på det!

Sedan finns det ju baksidor, folk som kör bil och krockar för att de jagar Pokémons, folk som knackar på hos okända mitt i natten i jakt efter dem! Det här är ju i grunden inte Pokémons fel, idioti föds inte av spel, det föds av människor!

Så min dom är klar! Pokémon GO har faktiskt förutsättningar för att skapa ett lyckligare liv för dig och en lyckligare värld! Det gäller dock att du behåller kontrollen över ditt spelande, ser till att hjälpa andra på din väg och inse att det finns många fler saker i livet som bringar glädje än att fånga Pikachu! Vill ni läsa mer om en person som just nu lever lite lyckligare genom Pokémon GO så läs det här!

[poll id=”10″]

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag! Och se till att catch them all!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Pokémon Go, en väg till lycka eller bara ännu ett meningslöst tidsfördriv?

Fyra steg till lycka

Det är tufft att blogga om lycka när det är strålande sol och semestertider! Det är vår näst lyckligaste tid på året, om vi utgår från hur många som söker…

lycka kontroll utveckling samhörighet mening syfte

Det är tufft att blogga om lycka när det är strålande sol och semestertider! Det är vår näst lyckligaste tid på året, om vi utgår från hur många som söker på depression på google. Under sommarmånaderna minskar de sökningarna markant, men det kan vi prata om i november istället när ni behöver mina inlägg som mest! 🙂 Idag är det verkligen ett av mina viktigaste inlägg, det är en plattform för många framtida diskussioner, så ta en slurk av rosévinet eller ölen och häng med!

Lycka är ett väldigt komplext ämne som jag här försöker bryta ner till saker som är relativt konkreta för dig i din vardag. Idag skall vi bryta ner det till fyra steg som leder till lycka. Ni som minns den snyggt målade röda bilen i ett tidigare inlägg, ni får nu svar på vad bilen har med lycka att göra. Jag kommer beröra vart och ett av stegen lite djupare i kommande inlägg, så blir inte allt glasklart i detta inlägget, håll ut!

Stegen är inte min egen uppfinning, jag har plockat dem från Tony Hsiehs fantastiska bok Delievering Happiness (kommer ett eget inlägg om den boken framöver) och han har säkert lånat dem någonstans själv. Den påminner till viss del om Maslows behovstrappa, så ni som känner till den kan säkert se vissa kopplingar. Sedan har jag gjort lite av min egen tolkning av varje steg och utvecklat dem. Det här är en av tre modeller jag använder för att försöka göra vägen till lycka tydligare och som jag utgår ifrån i mina lyckoföreläsningar. De andra två kommer vi återkomma till. Den här modellen är, som sagt, också grunden till många av de inlägg som kommer publiceras framöver, så det underlättar både för dig och mig att ha koll på den!

Jag tror att du behöver ta de här stegen i ordning, det vill säga, det första steget är en förutsättning för att ta nästa. Åtminstone ur ett långsiktigt lyckoperspektiv. Jag skall försöka utveckla varför i slutet av det här inlägget, men nu kör vi de fyra stegen.

1. Upplevd kontroll
Det första steget handlar alltså om att du måste uppleva det som att du har kontroll över ditt eget liv och ditt eget öde. En vanlig metafor är att det är du som sitter i förarsätet i ditt eget liv. Sitter du i baksätet eller än värre, ligger bunden i bagaget, då blir det verkligen svårt att känna att du har kontroll över ditt eget liv. En av de ungdomarna som lyssnade på min lyckoföreläsning för ett tag sedan kände det som att han sprang efter sin egen bil och inte kom in för dörren var låst. Då har vi något att jobba med, det skapade en bild om hur livet kändes och då kan vi också börja diskutera hur han tar sig in i bilen och tar över ratten. Känner du att det är andra som bestämmer vad du skall göra med ditt liv, gör valen åt dig osv. Ja, då kommer du aldrig skapa grundförutsättningen för att bli lycklig. Har nog sagt det tusen gånger i coachsituationer, sätt dig själv först och ta kommando över ditt eget liv! Det innebär inte att negligera sina barn eller närstående, det handlar om en grundförutsättning att må bra så att du kan få andra att må bra. En klassisk liknelse är den som hämtas från säkerhetsgenomgången på flygresor. Sätt på dig syrgasmasken först innan du hjälper andra på med sin. Du gör ingen nytta för andra genom att ligga avsvimmad. Samma sak i livet, mår inte du bra blir det svårt för dig att i längden få andra att må bra!

Upplevd kontroll är upplevd kontroll. Det är en skillnad mot verklig kontroll. Det finns alldeles för många av oss som tror oss kunna kontrollera sådant som vi inte har någon kontroll över. Vi kan inte kontrollera vädret, andras sätt att agera, världsekonomin osv. Ändå finns det en himla massa som tror det. De tror sig uppleva kontroll, men lurar sig ständigt. Det är inte samma sak som upplevd kontroll. Där handlar det om vilken attityd du har till dig själv och andra, vad du väljer att fokusera på, det handlar om dina värderingar och det handlar om att prioritera ditt eget välmående.

2. Upplevd utveckling
Har du satt dig själv i förarsätet så är det första steget, men upplever du att bilen alltid står stilla och du inte rör dig framåt, då kommer du inte heller att må bra. Ingen mår bra av att alltid ha det som de alltid har haft det. Hade du önskat ha det så skulle du för alltid vara en bebis. Nej, vi måste ständigt röra oss framåt, världen rör sig och vi med den. Så utveckling är oundviklig. Och om världen rör sig och du håller kvar i det gamla så kommer du inte uppleva att du har kontroll på ditt liv, så då är du tillbaka på ruta 1. Den upplevda utvecklingen handlar om att du kör ditt liv framåt, vill utvecklas och lära dig nya saker. Ibland går det långsamt framåt, ibland tillryggalägger vi massor av mil på en gång. Ta kontroll över din egen utveckling och du är på god väg mot ett lyckligare liv.

3. Samhörighet med andra
Du har satt dig i förarsätet, du rullar framåt längs livet och känner hur du utvecklas. Det är på rätt väg, men för att riktigt bli lycklig så behöver du fylla bilen med människor som vill dela vägen med dig! Vi behöver varandra för att må bra. Vi behöver varandra för att utvecklas. Allt du har lärt dig i livet har du lärt dig från någon annan, tänk på det! Som bebis imiterade du föräldrarna. Du har läst böcker, sett på TV, lyssnat på lärare. Allt som du tagit in har någon annan skapat åt dig. Vi behöver dela med oss av allt detta och vi behöver varandra som stöd både för att klara att ha kontroll över våra egna liv och att utvecklas.

4. Mening och syfte
Sista nivån för ett lyckligt liv! När ni nu sitter där i din fyllda bil, utvecklas tillsammans, mår bra tillsammans och upplever att ni har kontroll på era egna liv. Det sista innebär ju att var och en sitter i en egen bil samtidigt som de är i din bil. Metaforer är coola för där är kloning fullt möjlig! Hursomhelst så är ni på väg någonstans, men så ställer ni er frågan varför? Finns det ingen större mening med er resa tillsammans så kommer ni absolut kunna ha lite kul på vägen, men långsiktigt så blir det lite tråkigt. Vi kör ju oftast inte bil utan att ha något syfte med det, en destination vi vill ta oss till. Så när ni sitter i bilen så inser ni att meningen med resan är att göra en skillnad i världen. Det kan vara den lilla världen, som att hjälpa skadade hundar i den kommun ni bor i. Det kan vara att engagera sig i en lokal förening. För andra kan det vara att bli politisk aktiv och bli statsminister för de vill skapa en bättre värld. Eller kämpa för mänskliga rättigheter. Vad meningen eller syftet med din resa är, det bestämmer helt och hållet du!! När du upplever kontroll över ditt eget liv så har du också makten att bestämma ditt syfte med resan, vad vill du hjälpa till med i världen innan du lämnar den?

Jag inledde med att jag tror att du måste ta stegen i rätt ordning för att bli lycklig. Det betyder inte att du inte kan skapa en mening eller skapa nära relationer först. Men har du inte grundplattan i att du mår bra och upplever att du är i kontroll över ditt eget liv så är risken stor att du lever efter andra människors syften. Det första steget är att uppleva att du har kontroll över dig själv, annars kan du springa och försöka rädda världen gång på gång utan att känna dig lycklig eller tillfredsställd! Sätt dig i förarsätet, börja rulla framåt, fyll bilen med bra personer som vill dela din resa och hitta vart ni vill att er resa tar er! Då kommer du kunna se tillbaka på ett lyckligt liv!

[poll id=”9″]

Imorgon använder vi den här modellen för att kolla om Pokémon GO kan göra oss lyckligare! Det måste utan tvekan vara mänsklighetens största fråga just nu! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

 

Kommentarer inaktiverade för Fyra steg till lycka

Type on the field below and hit Enter/Return to search